Sometimes i think, oh yes, I'd move to where all the shooting stars are gone...

Jag uppdaterar rätt sällan på bloggen numera. Jag undrar varför? Jag vill inte fråga om lov, jag orkar inte plocka fram datorn under från byrålådan där den ligger under alla mina 100-yen-mangaböcker, och när jag väl gör det vet jag inte vad jag ska skriva. Inte skriver jag på kvällarna i word heller, det orkar jag inte efter mina långa dagar med buss, skola, frisersalong, städning av bad och hjälp med tvätt, mat och disk samt mina egna och lillasysters läxor.

Jag måste skärpa mig.

Nu tänker ni kanske: ja gör det, för sjutton! Jag vill läsa!

Eller så tänker ni: Nej, lilla Joss, inte behöver du skriva på bloggen om du inte vill. Lev livet där du är och tänk inte på oss här hemma.

Men jag måste visst skärpa mig. För alla ni som tror min blogg är till för ER; alla mina vänner och min familj hemma i sverige, har ganska fel. Nej, bloggen är min personliga dagbok från mitt livs äventyr som jag kommer ha kvar hela livet hade jag tänkt, om inte typ hela internet kraschar av nån skum anledning innan jag kommer hem, och sätter hela världen i kaos. Bloggen är helt och hållet för min egen skull, för mitt minne. Sen råkar den vara tillgänglig för er också, vilket inte är så dumt.

Så japp, idag bloggar jag äntligen med bilder och grejer. Massor händer som inte är så jätteintressant, men som är viktigt. Nästa vecka är det prov tre dagar, de sista på läsåret, och jag ska ta vissa. Matte, kanske engelska och internationell kommunikation, samt gendaibun (där jag då jag inte fattar ett dugg ska skriva en uppsats...). Kan inte säga att jag pluggar jättemycket inför proven direkt.

Istället läser jag på lektionstid en bok om olika spekuleringar angående mangaserien One Piece. Det är askul och jag kämpar med mitt lexikon för att fatta. Älskar att jag blir bättre och bättre på att läsa, vilket är min liksom svaga punkt i detta språk, och jag älskar det faktum att lärarna låter mig läsa denna bok under typ alla lektioner, utom typ idrott och ”understanding nature”, då det vore skumt att läsa böcker. För övrigt hade vi under den senaste lektionen i ”understanding nature” uppgiften att gräva hål, slänga i potatis och täcka över dem igen.

Lillasyster snodde pennor igen. Hon har jättesvårt att sluta, och hon kan inte sluta ljuga heller. Jag tror hon ljugit så mycket och så länge att hon helt enkelt vet att det är lättare att ljuga än att säga sanningen. Och hon kan inte låta bli att stjäla heller! Hennes föräldrar vet inte hur de ska göra så de predikar bara. Det hjälper inte ett dugg, men inte vet jag heller vad vi kan göra.

Det har varit hinamatsuri, med dockor och äcklig mat! Yay!

Jag älskar skolan och vill inte ha lov, men jag längtar till lovet då jag kan åka till ställen. Typ hamamatsu castle, templena i norra hamamatsu som tydligen ska vara asfina under sakura-årstiden. Och havet vill jag åka till, samt djurparken mm.

Jag vill inte åka till tokyo! Det är jobbigt och dyrt! Men jag vill dit! Gah!

Det blev varmare väder en stund, så vi har bytt till sommar-klädsel på idrotten. Men plötsligt blev det vinterkyla igen så nu har vi asjobbigt läge!

Mina converse håller på att falla sönder så jag behöver nya skor. Hittade ett par asbra på rea (2100 yen!) men min storlek fanns såklart inte. Gah! Letar vidare...

Jag har, efter influence from my brother's letter, börjat lyssna om på A series of Unfortunate Events by Lemony Snicket för att fördriva busstid, och jag inser mer och mer hur fruktansvärt bra den är! Det kan vara den bästa boken (böckerna) jag nånsin läst (lyssnat på)!

Ska på eat-as-many-strawberries-as-you-want på söndag. Inte fel! Japanska jordgubbar är bäst!

Jag har fått en hög med godis från mor och far hemma! Tack!

Åsså älskar jag cirkus och saknar allt. <3

Och så har det blivit mars. Snart ett halvår har jag spenderat här. Det är coolt.

Sist men inte minst: massa bilder. Och ett citat från lemony snicket/arnes brev:

An American writer of my aquaintance titled one of his books ”You can't go home again” - but he wasn't necessarily talking to you.

True, indeed...

(psst! detta är  mitt hundrade inlägg på denna blogg! hihihi!)

Jyane!^^

såhär trött kan man vara i skolan

jonsu's hand!! and akira...

vi söta tjejer! jag var förkyld, så givetvis var jag tvungen att ha mask på mig :P

Akira & Chin. Detta är i gympasalen,
då vi 2:or tvingas göra i ordning den inför graduation ceremony

Typ så såg gympasalen ut. vi var tvunga att mäta avståndet mellan stolarna.
tog aslång tid.

jag under en "understanding nature" ("jobba på fälten")- lektion förra veckan.

Akira och Mina!

Lektionen: släng ut ruttna/dåliga grönsaker på fälten så de kan bli jord igen.

Alla barnen kastar grönsaker på fältet utom miyano (han som sitter ner), 

han letar igeonm det som är utkastat och plockar upp alla ”daikon” han hittar

för att sedan slänga de så långt han kan...

Dekorationen för hinamatsuri hemma! stor och asfin!

It's an apple store... i guess...

Hamamatsu City Marathon!

Myyyyyyycket folk!!

japp, typ så var det^^