Småsaker. Sånt som helt enkelt märks. Och kanske stör lite.

Ja, det finns rätt många såna. Var ska jag börja?

Gula bilar. Finns rätt många såna, iaf lite mer än i sverige. Men det finns ingen att slå. Inte kul. Jag och sonja slår varandra för det när vi ses. Och jag har lärt en klasskompis det. Men när man typ åker buss själv och det åker förbi en jäääätte-gul bil... eller när jag åker bil med familjen och en gul bubbla lägger sig i filen bredvid... gaah!! >.<

Tystnaden som uppstår när någon nyser... och ingen säger prosit. Gaaaaaah!!! xO

Ni vet det där med busschaffuörer som vinkar till varandra när de möter nån annan buss? Typ ”Good work, mate” - vinket? Det finns här med, fast den japanska versionen. Man bugar. Ja, busschaffuörerna. Ja, när de kör. Det böjer ner huvet. Eheeeem, se dig för chaffis??? xD

Jag håller ätpinnarna fel hur mycket jag än försöker. ”Va? Finns det ett rätt sätt att hålla ätpinnar??” - tänker ni. Oja! Och det är klurigt. Mina vänliga klasskompisar sätter mig i hårdträning varje dag efter att jag ätit klart dock. Flytta-på-ärtor-träningen. Yay! Men de försöker hela tiden lära mig ”rätt” sätt. Och det känns som om de visar mig olika sätt varje dag! Så jag börjar i princip om från början varje dag. Inte lätt... xP

Det är varmt (det vet ni vid det här laget...) och fuktigt i luften. Vilket gör att man svettas. Vilket även gäller pannan. Vilket gör att min lugg krullar sig. Vilket mina jag stör mig på, men mina klasskompisar tycker är gulligt. ”Du ser ut som en barbiedocka!” Ehem, tack...? Haha xD

När man går in i en affär, särskilt typ en convenience store, säger de som jobbar där ”Välkommen” och tusen andra saker som de blivit tillsagda att säga. Typ ”feel free to look around”, ”we have a new offer, bla bla bla”, och såna saker. De säger dem väldigt fort och utan inlevelse. Bara för att de måste, liksom. Det som är det roliga med detta är att när till exempel jag och sonja går in i en affär och de börjar rabbla. För man ser och hör hur de tänker ”de fattar ändå inte...” men de säger det ändå, bara för att. :P

Lastbilschaffuörerna och vissa andra stirrar på en när de åker förbi busshållsplatsen där man sitter och väntar. Om man tittar tillbaka får man ofta ett leende eller ibland en tummen upp. Bara för att man är utlänning i skoluniform. Det har jag och sonja mycket kul åt. Bra sätt att fördriva tiden på busshållsplatsen åt. Stirra på folk som stirrar på en. Hahaha xD
Jag har vant mig vid att folk på gatan stirrar på mig. Men i helgen var jag ute med kompisar på stan, 2 asiater och så rasmus från sverige. Och asiaterna påpekade hur mycket folk stirrade! Jag märker det knappt längre. Äääääälskar när ett litet barn stirrar dock! Och deras mamma säger åt det att vinka. Och det inte vågar riktigt. Men det vinkar jätteglatt när jag vinkar först. Naaaaaw!!^o^

Jag har liiite för många kanji som snurrar i huvet. Stör mig på när jag ser ett kanji på busshållsplatsen och inser att det var det jag lärde mig idag... men har glömt hut man läser. Japaner tycker det är lätt med kanji, det är bara att öva in dem. Träna. Memorera. Lätt som en plätt! Det är det jag tycker är svårt. Lär mig ca 50 kanji i veckan, samt ord som de används i. Lite för mycket för min lilla hjärna känns det som. För er som inte vet vad kanji är så är det japanska tecken, såna som det i princip finns ett för varje ord. De är från kina från början. (Vill du veta mer? Google hjälper dig!)

Det finns mycket folk i japan. Många gator att gå på. Men inte många papperskorgar! Det finns nästan inga alls på gatorna, vilket är lite störande när man vill slänga nåt... det coola är att det inte inte heller finns nåt skräp utspritt på gatan, trots bristen på papperskorgar. Det är imponerande!

Man kan inte betala med kort nånstans (nästan). Iaf absolut inte i en vanlig affär. Det är i dyra department stores i så fall. Så man måste ha med sig massa kontanter vart man än går. Och ibland är det svårt att veta hur mycket man ska ta med sig. Och hur länge det räcker. För det känns som att 3000 yen räcker grymt långt, men icke. Och jag vänjer mig aldrig!

I lördags funkade inte sonjas busskort när vi åkte hem från skolan. Och vad gjorde busschaffuören då? Jo, hon åkte och parkerade bussen, kom tillbaka till oss, tog med oss till informationsdisken, förklarade allt för personen som satt där och allt fixade sig superfint. Hade aldrig hänt i sverige! Hjälpsam befolkning och superservice överallt!

Det har ibland hänt att sonjas kort inte funkar, eller att det inte är några pengar på det. Då händer följande: är det en kvinnlig busschaffuör så gör hon allt för att hjälpa till. Fixa problemet. Är det en manlig busschaffuör så säger han: ”Det är lugnt, du är söt så du behöver inte betala”, och så får hon gå. Haha xD

Den här situationen: jag är på väg hem från skolan och byter buss på stationen. Jag sitter och väntar på min buss. En person (oftast en äldre man) som väntar på samma buss börjar prata med mig. Ofta försöker personen prata engelska. Och jag försöker prata japanska för att visa att det också går bra, så han ska slippa snubbla över engelska ord som han inte kan uttala. Han kämpar på på engelska bara för att träna och jag har ingenstans att ta vägen så jag måste lyssna på hans alldeles för långa prat som jag knappt förstår. Och han fattar ju inte vad jag svarar om jag säger det på engelska ändå... som tur är brukar såna personer lämna en ifred när man hoppar på bussen. Puh!

Han som sopar golvet tillsammans med mig efter skolan på städningen har inte riktigt alla popcorn i påsen... det är tänkt att han ska ta halva golvet och jag halva. Men han sopar lite här och där, missar fläckar samt sopar på ställen jag redan sopat. Så jag får oftast sopa båda halvorna medan han går runt utan nåt system alls. Han är väldigt koncentrerad på sitt arbete dock!^^

Många saker som är annorlunda, men jag har kul. Har idag varit på en lågstadieskola och svarat på frågor om sverige. Och även frågor om annat, typ ”Vad är din favoritfärg?” och jag har även skrivit ca 50 autografer. Heheee.

Efter det hade vi fri plugga-tid vilket innebar att ingen gjorde nånting. Det var kul! Men imon har vi tydligen ett japanskaprov igen.

I helgen var jag inne i stan för att se en konsert men datumet var tydligen fel så vi var där 6 dagar för sent... gick på stan istället. Mister Donuts!!

Nedan kommer lite bilder på allmänt konstiga saker. Och även en video på en "skylt" utanför en restaurang. En gris som äter nudlar...

Jyane!

En handspegel i en 100-yen-affär. Hur tänkte dom då?

En glass som inte är kall. Awesome!! Den var till och med relativt god!