Skörda ris på gammalt vis

Skörda ris är en sån där sak som man INTE tänker: ”det skulle jag vilja testa!” Men det gjorde jag när jag fick höra att vi skulle göra det.

Jupp! I igår var det dags för den årliga ris-skördar-dagen! Alla elever och lärare hjälptes åt att skörda risfälten utanför skolan, som de egenhändigt planterade i våras. Och det är många risfält! Varje klass på ca 30 personer fick ett eget fält att skörda. Allt gjordes för hand, med en liten mini-lie. Inga maskiner här inte! (Obs: detta är inte det normala sättet att skörda ris på i Japan, vanligtvis har man maskiner. Det är inte många japaner som testat på något sånt här.) Vi var i grupper två och två (i min grupp tre) där en skar av risplantorna och lade dem i högar och den andra knöt ihop buntarna. Fältet var vått och vi gick barfota och sjönk ner lagom mycket i geggan. Och det var spindlar och grodor ÖVERALLT! Läskigt! Solen stekte en och jag fick pausa för att ta på mig mer sololja en gång i timmen. Tror jag använde en halvliter. Dock hjälpte det, jag blev inte ett dugg röd!

Vi höll på med detta i ca tre timmar. Sen fick vi curry rice till lunch (asgott!) som vi åt ute eftersom vi var för smutsiga för att få gå in i matsalen. Efter lunchen fortsatte arbetet med att knyta färdigt alla ris-buntar samt knyta om alla som var för lösa, sen flytta på allt ris och hänga upp det på bambupinnarna som ett par killar byggde upp runt fälten. Det tog aslång tid. Vi började kl 9 på morgonen, var klara kl 4 på eftermiddagen. Då var man trött, mör, sjuuuuukt smutsig, mätt och glad. För kul var det! Jobbigt och utdraget, men är grymt glad över att jag fick vara med!^^

På lördag bjuds allmänheten, familj och vänner in till att testa på att skörda ris. Min familj och massa kompisar till dem ska dit. Och jag är inte jättepepp på att göra om skördandet en gång till... men det verkar som att jag måste gå. Min värdmamma sa att jag iaf kan titta på... men då blir det säkert så att jag får jobba ändå! xD Meeen aja, det kan väl bli kul... :P

Idag kom den försenade amerikanska utbyteseleven äntligen till skolan för första gången. Det var på eftermiddagen när skolan redan var slut, han bara pratade med lärarna och väntade på att hans värdfamilj skulle hämta honom. Han kan inte prata så bra japanska, så jag fick vara tolk och översätta typ allt. Trött, förväntansfull och nervös var han. Hjälv vad jag kände igen mig! Var nästan en månad sen jag satt där, vilsen och trött och full av förväntningar. Känns som väldigt nyss, men det känns också som om jag varit här jättelänge. Iaf, vi pratade massa medan han väntade på sin familj. Han är från Kalifornien och därmed rätt van vid värmen... lycko honom. Jag tycker fortfarande det är varmt, och det är för sjutton oktober! Gött att prata med andra utbyteselever ibland, de går igenom precis samma sak som jag. Han kommer få det tuffare dock, han kan inte prata eller förstå så mycket japanska. Fast på den här skolan är det inte ett så stort problem, det finns utbyteselever överallt, och många engelsktalande. Ser fram emot att se hur det går för honom, särskilt imorgon då han ska presentera sig inför hela skolan på japanska!^^

Pluggar japanska dag och kväll nu (ej natt). Massa japanskaläxa, men det behöver jag! Jag kan inte läsa! :) Snart dags för sömn, nedan kommer lite bilder på risfält. Finns inte jättebra bilder då mina händer var för leriga för att ta kort... ;)

Jyane!