Time to say goodbye

Culture festival avklarad och lyckad! Hela fredagen till sent på kvällen höll vi på med förberedelser. Så det var tur att jag sov över på dormitories, vilket btw var en blandning av läskigt och askul. Det var helmysigt att bada tillsammans med hela gänget, och de jag känner mest höll ett litet party för mig på kvällen. De hade köpt dricka och chips och bakat brownies, och vi åt det och pratade. I typ 30 minuter, för man måste följa schemat på dormitories. Sen kunde vi inte prata mer, för då var det dags att rada upp sig, och varje rum fick rapportera om ifall nåt var på tok, läraren fick rapportera om hon hade nåt alla skulle veta. Sen var det städning och sen ”mokusou” - sitta och vara tyst i 5 minuter medan nån går runt byggnaden och räknar så att alla är där. Efter det kan man borsta tänderna innan lyset släcks EXAKT kl. 10.30. Då får man inte tända mer. Och man får inte sitta och göra nåt i mörkret heller. En lärare går runt med en ficklampa och kollar så att alla sover. Om nån vill plugga får man göra det i klassrummet i andra sidan byggnaden.

Kl. 06.23 (?) väcks alla av att läraren säger i högtalaren: ”Det är morgon, gå till ert städområde”. Vilken vänlig morgonhälsning. Jag blev snabbt inkastad på att sopa ingången, och det gjorde jag i 15 minuter innan det var slut och man fick rada upp sig igen för upprop och rapport än en gång. Sen fick man göra vad man ville tills det var dags att gå till skolan.

Yes, sen var det äntligen dags för culture festival. Vår international food booth var enormt populär, och redan efter drygt en timme var fillipinernas ”halohalo” slutsåld, och snart var vi tvungna att göra mer sakuu och mensenfuu och poutine-sås. Vi sålde slut allt och tjänade ihop 64 000 yen. Fett najs.

Mycket annat som hände också, som jag inte såg så mycket av. Te-ceremoni-klubben gick jag till lite, och jag såg när dansklubben uppträdde. Jag åt klass 3B:s choco-banana och gick för att titta in till 2:ornas spökhus, men det var kö så jag hann inte gå. Min värdpappa och lillasyster, samt morbror och kusiner, kumachan och co kom alla för att träffa mig, och jag hann knappt prata med dom men var glad att de kom iaf. Sade hejdå till kumachan och co, de träffar jag inte mer nu.

Var nöjd med dagen och hoppas att alla andra i min klass var det också. Man vet aldrig, de klagar mycket och gör mycket, och ändrar mycket och smiter mycket. Jaja, jag gillar dom ändå <3

På kvällen när jag kom hem drog värdfamiljen med mig att titta på "hotaru" – eldsflugor (heter de så?). Ut i skogen bar det och mycket riktigt, bland buskarna och fälten, där bäckens porlande hördes, lyste det lite överallt i mörkret. Små lysdioder flög omkring med gul-grönt ljus. Det var helt fantastiskt och supermysigt. Småtjejerna (lillasyster och två kompisar) fångade eldsflugorna och lekte med dom. Även om det var svårt att släppa dom fria sen och inte ta hem dom och visa för mamma.

Söndag, den sista i Japan, åt jag mitt egenhändigt maskinbakade bröd för sista gången, och packade min väska lite och städade mitt rum lite. Lillasyster hjälpte till. På sitt sätt. Dvs låg på min säng och ställde skumma frågor hela tiden. Sen åkte jag till perm tree och fick mitt hår klippt. Tomoko från min klass följde med och fick sitt hår permanentat och klippt. Hoppas det blev bra, hon var halvnöjd. Jag är också lite mer halv-nöjd den här gången, jag tycker det blev för tunnt. Kanske.

Men iaf, sen åkte jag med lillasyster och pappa till kusinerna. De hade lovat ett hejdå-party och medan vi väntade de ca två timmarna på att maten skulle bli klar lekte vi med barnen hiro-kun 3 år och kei-kun 1 år. Det är mys.

Sen kom äntligen maten, och var har de lagat? *Trumvirvel* - Jansons Frestelse!!! Och lite ugnsbakad lax (med några typ grönsaker), sallad och pizzaslice. Nej men galet vad gulligt av dom! Jag sade dock inte att jag aldrig i mitt liv smakat varken jansons frestelse eller ugnsbakad lax, utan jag sa typ: ”Oj, det smakar precis som den i sverige!” och de blev jätteglada över att de lyckats. Haha, jag är så lurig :P

Sen fick vi melon och tårta också. På tårtan stod det ”Josefin, take care” - fast på japanska då. Och så fick jag souvernirer också. Och de tog kort på mig när jag läste bilderbok för kei-kun.

De skrev ett brev till mig också, på svenska! Såhär lät det:

”Se dig och glöm inte saker i Japan.
Var noga med att komma hem till Sverige.”

Jag älskar google translate! Det de menar är typ: ”Vi ses igen, glöm inte bort Japan. Var försiktig på vägen hem till Sverige.”

Asså vad glad jag blir. Tänk att jag fått lära känna dom så väl och att de uppskattar mig såsom jag uppskattar dom. Det är så himla underbart.

Sen är det svårt med farväl också. Men farväl kommer ju förr eller senare.

Snart är jag hemma i sverige igen, och då är mitt liv här blott ett minne. Men ett starkt sådant. Och jag har starka band till mina vänner och min familj här.

Bilder! Jyane!^^

yaay!

jag och arai-chan (lärare). han är en skum typ..

vi skriver välkommen på massa olika språk

party at the dorm!

såhär såg det ut på dormitories

mörk bild, men jag och mina! mina i yukata!

typ så mycket folk var det och det var apgod mat!^^

tårtan jag fick hos kusinfamiljen! det var inte dum, den!^o^