Sista inlägget

Hemma igen. Allt är precis som vanligt, det var det redan från första stund då jag landade i Sverige och mina kompisar höll ett kladdkaka-donut-ballerina-tårta-party för mig mitt i natten på en gräsplätt vid parkeringen på Landvetter. Allt var precis som det brukar vara.

Jag fick inte ens jet-lag. Inte ens lite. Morgonen efter jag kom hem åkte jag runt i Värnamo och träffade folk. Det var skolavslutning och allt. Och jag somnade inte förrän typ sent. Vad hände med min jet-lag? Vad hände med saknaden och allt jag inte är van vid hemma? Det är som om jag varit här hela tiden.

Nu har jag varit hemma nästan en vecka, och när jag tänker tillbaka på min tid på oisca känns det som att det var en väldigt kort tid. När jag var där kändes det som om jag varit där i åratal. Jag saknar det, det gör jag. Men det känns fortfarande som om jag kommer komma tillbaka till oisca, ha understanding nature, springa till matsalen, traska långa trappan på morgonen, få skäll för att jag inte stoppat in skjortan, busa med kompisarna i klassen... men det kommer aldrig mer.

Mitt år i japan är slut, och livsstilen jag hade där också. Skoluniformen jag hade på mig varje dag är nu bara konstig att sätta på sig. Värsta cosplay-outfiten! Även om det var så normalt att ha på den förut.

Mitt liv i japan kommer aldrig igen, men mina vänner där kommer jag aldrig glömma. Vi ses igen en dag! Och vi kommer höras och prata och skoja på vägen, trots att vi går åt helt olika håll. Det finns ett fantastiskt nät som hjälper oss – internet! Det finns nästan överallt och binder människor från olika länder samman, och ändå finns det krig i världen. Vågar man tro på att det en dag kommer bli fred på jorden? Att vi kommer kunna förstå varandra om vi kan känna att vi står varandra närmare än vi trodde? Jag kanske har lite hopp om det.

Nu ska jag leva i sverige igen, detta gröna land med människor som tänker annorlunda från de där borta. Är jag lyckligare här än där? Jag vet inte, men jag tror jag hör hemma här ändå. Det är jobbigt ibland, men jag tror jag kan leva med det.

Nu är jag hos kajsa, och vi satte potatis och sådde saker i landet häromdagen. Bakade bullar och muffins. Och det är inte fel. Nu jobbar jag på cirkusskola – världens bästa jobb! Sen blir det midsommar på stensund och riksläger i Forsheda. Sedan mer cirkusskola. Och i höst blir det gymnasiet igen, och en ny livsstil.

Mycket händer i livet, mycket står i vägen, mycket går inte alls som man trodde det skulle gå. Men det är rätt spännande ändå.

Framtiden? Mina planer är suddiga. Men jag ska leva lyckligt! På mitt sätt.

Bloggen ”Joss in Japan” är det slut på nu. Joss är inte i Japan längre. Joss in Sweden? Njaa, det låter inte lika intressant. Men vem vet, en dag kanske jag bloggar igen! Blir en annan blogg i så fall.

Tack alla trogna läsare som följt mig på vägen! Nån som har en fråga angående utbyten i japan? Find me on facebook! Jag lovar att svara på frågor så gott jag kan :)

Jyane!

Byebye Japan!

Så var det dags. I måndags var det sista gången ut och äta med akira och hennes pojkvän. Ut och äta samt shoppa och ta bilder och grejer. Det var najs. Och vi gick till act city och såg på fin utsikt igen! Najs.

Packade mina väskor och städade rum och grejer. Sista middagen hemma med familjen blev, som många andra dagar, uppvärmda köttbullar, ris och sallad bestående av gurka som pappa odlat själv.

Sista dagen i skolan var det ända sen morgonen lite jobbig stämning. ”Joss-ska-åka-stämning” kanske? Först var vi tvungna att städa upp efter culture festival och bära stolar och bänkar och grejer. Sen var det lektioner som vanligt, utom att det blev lite mer fotografering än vanligt. På engelskalektionen fick alla skriva brev till mig på engelska. De blev väldigt söta. Vissa lyckades få ihop hela meningar på de 50 minuterna de hade på sig. Nej, men de skrev kort och roligt och väldigt gulligt. Jag däremot fick skriva ett meddelande till varje person i klassen på japanska. 37 meddelanden på en lektion... dvs ca 1 minut per meddelande, för jag måste lyssna på när läraren pratar om hur svenska språket uppkom samt läsa brev från mina klasskompisar. Men jag tror jag lyckades få ihop rätt bra små texter till alla.

Vi hade även understanding nature innan lunch! Då alla mina kläder var nerpackade kunde jag inte plaska runt i risfälten som alla andra. Liiite synd, för det kan ha varit sista chansen nånsin. Men lite bra också, för det är inte jättemysigt att lukta lera när man ska ut och åka tåg.

Avskedet med skolkompisarna var underbart, hemskt, askul och jättesorgligt på en gång. Tänk att jag kan ha kommit så nära så många människor. Många hade skrivit små meddelanden på ett ”plakat”, och många lät nåt i stil med: ”Jag kan inte tänka mig ett oisca utan dig” eller ”Det känns inte alls som om du ska åka” eller ”Glöm inte bort oss, vi kommer aldrig glömma dig” eller ”Vad ska vi göra utan dig”. Vissa av mina bästa kompisar hade skrivit långa brev till mig. ”Innan du kom hade jag inte någon rikigt bra kompis” och ”Sen du kom hit har jag börjat tycka om oisca mer”. Min lärare (klassföreståndare) från förra året berättade för mig om hur han tyckte att jag kommit så nära den här klassen, närmare än tidigare utbytesstudenter, och att jag var en av de som höll stämningen uppe. Att min tid här var speciell för dem också. Och hur hans barn fortfarande pratar om mig sedan vi gick på disney om ice tillsammans-

Jag blir så rörd. Tänk att jag, lilla joss med alla sina tusen brister, kan betyda något för någon. Tänk att jag kan ha gett lika många minnen som jag fått. Tänk att de barn jag träffat, genom familjen eller genom våra turer till lågstadieskolor med oisca, kanske kommer minnas mig för alltid. Tänk att jag har fått så många bra vänner som jag alltid kommer ha kontakt med. Tänk att jag har alltid kommer dela minnen från min tid här med andra.

Jag fick hålla tal i matsalen, och jag tyckte jag fick till det rätt bra, men jag höll på att börja gråta så det gick lite darrigt. Efter lunch vinkade alla som ville av mig vid ingången, och det tog väldans tid. Bilder skulle tas och jag skulle krama om alla. En viss person var extra ledsen över att jag skulle åka men ville som vanligt inte visa det :P Till slut fick även denne en kram och jag kunde bege mig av. Men inte förrän jag vinkandes backade ut genom grinden kom tårarna. Innan dess kändes det - även om jag visste att det var slut, även om jag sa hejdå - mer som ”hejdå, vi ses snart igen”. Men sen fattade jag att det var farväl på riktigt och då kom tårarna strömmande. Inte bara hos mig. Jag grät och vinkade hela vägen till busshållsplatsen och lite därefter också.

Hjälp vad bra ni är alla. Jag kan inte säga hur mycket jag tycker om er.

På vägen hem från skolan svängde jag förbi sjukhuset, och därifrån åkte jag taxi hem med mamma! Hon hade fått tillåtelse att gå ut en sväng, för att vinka av mig. Så först åkte vi hem och jag fixade med väskor och grejer. Mamma plockade undan, fixade med blommorna i farfars hörna, slängde mögliga apelsiner och plockade frukt till mig från ett fruktträd utanför huset med nån skur frukt jag aldrig sett förut. Den var god iaf :)

Sen kom lillasyster och pappa hem, en efter en, och vi förberedde oss för att åka. Ett tag trodde jag aldrig vi skulle komma iväg, för vi skulle ta kort utanför huset och det var svårt som bara den. Sen såg det ut som om det skulle regna, så pappa var tvungen att springa runt och stänga fönstren. Sen började mamma plocka blad från en buske och berättade för mig hur man lagade till dom så de blev goda att äta. Sen var nyckeln borta. Men vi kom iväg och vi kom i tid och allt var frid och fröjd när vi väntade på shinkansen (som är ett tåg, duh). Kusinfamiljen kom och vinkade av mig också, och till och med lille kei-kun, 1 år, vinkade för fullt när jag åkte iväg. De är så snälla allihop. Och de gör redan planer att komma till sverige en dag. Typ nästa år kanske? Om vi har tur.

Japp, det bar av till tokyo med liite för mycket packning att släpa på. Men det funkade och jag träffade tjejen som skulle möta mig och hon visade busshållsplats och hotell och grejer samt följde mig till en convienience store för att köpa kvällsmat. Hon var snäll och rolig att prata med.

Sen hade jag hela kvällen för mig själv i ett minimalt hotellrum i centrala tokyo! Det blev glee, dusch, måla naglar och japansk tv. Samt lite mer plock med packning och grejer. Och galet vad gott jag sov, trots buller utanför fönstret. Och jag vaknade inte förrän halv 6 på morgonen! Rena sovmorron ju. Eller?

Convienience store frukost blev det. Det funkar. Och sen släpade jag med mig mitt alldeles för tunga bagage till flyg-bussen. Vart lite snopen när jag var den enda i hela biffiga bussen, men det hoppade på ett tiotal till på vägen.

Joss själv på stor flygplats, vilse med tung packning. Hur gick detta till? Nej, jag lyckades hitta ganska bra och jag kom på rätt flyg lätt som en plätt. Sen var det bye bye japan. Killen i passkontrollen kollade alla min fjorton papper med tillstånd i passet och frågade mig: ”Är det slut nu?”. ”Ja” sa jag. ”Det är slut nu”. Han fick min alien registration och skulle göra av med den åt mig. Det var då jag insåg att det var slut på rikigt. Nu lämnar jag japan, och har inget att göra här längre. Hem till sverige ska jag nu, för att komma nånstans med mitt liv. Mitt liv i japan är över.

Sen satt jag på flyget och blev kompis med tanten bredvid mig. Hon bjöd in mig att komma och bo hos henne nästa gång jag kommer till japan. Hur händer detta? Jo, folket är så himla trevligt!

Lååång flygresa och nu sitter jag i wien med ung japansk kille som bor i bosnien. Han ska också vänta fyra timmar. Och oroa er inte, han är inte skum. Bara lite :P Men det är najs att inte behöva vänta själv.

Gratis flygplatsinternet!! Gillar't!^^

Det är natt fast det är dag... snart far jag hem mot sverige igen <3

byebye japan!

(på nåt sätt misslyckas jag med bilderna... de kommer senare :P)

Sista natten med familjen

Finally dags för sista natten i hamamatsu.
Idag var jag på ieon med akira och jeongsu. Firade jeongsu's födelsedag och att jag åker hem. "Firade". Vi åt iaf tabehoudai och tårta och köpte presenter till varandra och tittade på utsikten från 45:e våningen. Yay! Tack för en super-dag!<3

Så nu är det dags. Har köpt min tågbiljett till tokyo. Packar mina väskor och försöker lägga rätt sak på rätt ställe. Imorgon ska jag till oisca fram till lunch, ta massa bilder, hålla ett kort tal inför skolan, och sen åka hem. Asså hem till värdfamiljen då, med en sväng förbi sjukhuset. Mamma är bättre och hon har fått tillstånd att gå ut en sväng på kvällen för att vinka av mig. De planerar nån slags överaskning till mig.... spännande ;)

Idag kom en annan kusinfamilj förbi och lämnade souvernirer. Och kuma-chan kom med sin mamma och lämnade lite också. Asså alla är så underbara!

Imorgon bär det som sagt av till tokyo. Detta kan vara mitt sista inlägg i japan, men det kommer nog nåt till när jag kommit hem. Sen är det i princip slut på den här bloggen, för snart är inte joss i japan längre.

Min dator krånglar igen och det är jag trött på. Arne!! Hjälp mig när jag kommer hem!
Inga bilder just nu, min dator vill inte det.
Men Jyane!^^

Time to say goodbye

Culture festival avklarad och lyckad! Hela fredagen till sent på kvällen höll vi på med förberedelser. Så det var tur att jag sov över på dormitories, vilket btw var en blandning av läskigt och askul. Det var helmysigt att bada tillsammans med hela gänget, och de jag känner mest höll ett litet party för mig på kvällen. De hade köpt dricka och chips och bakat brownies, och vi åt det och pratade. I typ 30 minuter, för man måste följa schemat på dormitories. Sen kunde vi inte prata mer, för då var det dags att rada upp sig, och varje rum fick rapportera om ifall nåt var på tok, läraren fick rapportera om hon hade nåt alla skulle veta. Sen var det städning och sen ”mokusou” - sitta och vara tyst i 5 minuter medan nån går runt byggnaden och räknar så att alla är där. Efter det kan man borsta tänderna innan lyset släcks EXAKT kl. 10.30. Då får man inte tända mer. Och man får inte sitta och göra nåt i mörkret heller. En lärare går runt med en ficklampa och kollar så att alla sover. Om nån vill plugga får man göra det i klassrummet i andra sidan byggnaden.

Kl. 06.23 (?) väcks alla av att läraren säger i högtalaren: ”Det är morgon, gå till ert städområde”. Vilken vänlig morgonhälsning. Jag blev snabbt inkastad på att sopa ingången, och det gjorde jag i 15 minuter innan det var slut och man fick rada upp sig igen för upprop och rapport än en gång. Sen fick man göra vad man ville tills det var dags att gå till skolan.

Yes, sen var det äntligen dags för culture festival. Vår international food booth var enormt populär, och redan efter drygt en timme var fillipinernas ”halohalo” slutsåld, och snart var vi tvungna att göra mer sakuu och mensenfuu och poutine-sås. Vi sålde slut allt och tjänade ihop 64 000 yen. Fett najs.

Mycket annat som hände också, som jag inte såg så mycket av. Te-ceremoni-klubben gick jag till lite, och jag såg när dansklubben uppträdde. Jag åt klass 3B:s choco-banana och gick för att titta in till 2:ornas spökhus, men det var kö så jag hann inte gå. Min värdpappa och lillasyster, samt morbror och kusiner, kumachan och co kom alla för att träffa mig, och jag hann knappt prata med dom men var glad att de kom iaf. Sade hejdå till kumachan och co, de träffar jag inte mer nu.

Var nöjd med dagen och hoppas att alla andra i min klass var det också. Man vet aldrig, de klagar mycket och gör mycket, och ändrar mycket och smiter mycket. Jaja, jag gillar dom ändå <3

På kvällen när jag kom hem drog värdfamiljen med mig att titta på "hotaru" – eldsflugor (heter de så?). Ut i skogen bar det och mycket riktigt, bland buskarna och fälten, där bäckens porlande hördes, lyste det lite överallt i mörkret. Små lysdioder flög omkring med gul-grönt ljus. Det var helt fantastiskt och supermysigt. Småtjejerna (lillasyster och två kompisar) fångade eldsflugorna och lekte med dom. Även om det var svårt att släppa dom fria sen och inte ta hem dom och visa för mamma.

Söndag, den sista i Japan, åt jag mitt egenhändigt maskinbakade bröd för sista gången, och packade min väska lite och städade mitt rum lite. Lillasyster hjälpte till. På sitt sätt. Dvs låg på min säng och ställde skumma frågor hela tiden. Sen åkte jag till perm tree och fick mitt hår klippt. Tomoko från min klass följde med och fick sitt hår permanentat och klippt. Hoppas det blev bra, hon var halvnöjd. Jag är också lite mer halv-nöjd den här gången, jag tycker det blev för tunnt. Kanske.

Men iaf, sen åkte jag med lillasyster och pappa till kusinerna. De hade lovat ett hejdå-party och medan vi väntade de ca två timmarna på att maten skulle bli klar lekte vi med barnen hiro-kun 3 år och kei-kun 1 år. Det är mys.

Sen kom äntligen maten, och var har de lagat? *Trumvirvel* - Jansons Frestelse!!! Och lite ugnsbakad lax (med några typ grönsaker), sallad och pizzaslice. Nej men galet vad gulligt av dom! Jag sade dock inte att jag aldrig i mitt liv smakat varken jansons frestelse eller ugnsbakad lax, utan jag sa typ: ”Oj, det smakar precis som den i sverige!” och de blev jätteglada över att de lyckats. Haha, jag är så lurig :P

Sen fick vi melon och tårta också. På tårtan stod det ”Josefin, take care” - fast på japanska då. Och så fick jag souvernirer också. Och de tog kort på mig när jag läste bilderbok för kei-kun.

De skrev ett brev till mig också, på svenska! Såhär lät det:

”Se dig och glöm inte saker i Japan.
Var noga med att komma hem till Sverige.”

Jag älskar google translate! Det de menar är typ: ”Vi ses igen, glöm inte bort Japan. Var försiktig på vägen hem till Sverige.”

Asså vad glad jag blir. Tänk att jag fått lära känna dom så väl och att de uppskattar mig såsom jag uppskattar dom. Det är så himla underbart.

Sen är det svårt med farväl också. Men farväl kommer ju förr eller senare.

Snart är jag hemma i sverige igen, och då är mitt liv här blott ett minne. Men ett starkt sådant. Och jag har starka band till mina vänner och min familj här.

Bilder! Jyane!^^

yaay!

jag och arai-chan (lärare). han är en skum typ..

vi skriver välkommen på massa olika språk

party at the dorm!

såhär såg det ut på dormitories

mörk bild, men jag och mina! mina i yukata!

typ så mycket folk var det och det var apgod mat!^^

tårtan jag fick hos kusinfamiljen! det var inte dum, den!^o^

Fullt upp sista veckan i landet vid soluppgången!

I måndags planterade vi ris i skolan. Eller ja, på fälten utanför skolan då. Stekhett men oväntat kul faktiskt. Inte var dag man får plumsa runt i knädjup lera och sticka ner risplantor i jorden! Vår klass blev klara först av alla trots att vi gjorde två fält och alla andra bara gjorde ett. Till skillnad från skörden (heter det så?) vi gjorde i september var detta ingenting. Vi blev klara på 1,5 timmar och det hann knappt bli jobbigt. Skörda är typ sååååååååååå jobbigt!! (*mäter upp ett attans långt avstånd mellan armarna*)

På kvällen när jag kom hem i måndags höll jag en minst sagt orolig lillasyster sällskap medan vi väntade på att pappa skulle komma hem från sjukhuset och mammas operation. Till slut somnade lillasyster och pappa kom hem med ett leende på läpparna. Allt hade gått super. Tisdag åkte jag och träffade mamma igen, hon satt upp i sängen precis som vanligt och det kändes inte alls som om hon haft nån operation ens. Bra, hon kanske kan komma hem nästa vecka!

Skolan fortsätter och jag inser mer och mer hur många lektioner jag inte kommer få ha mer. Idrott, hemkunskap, japanska, modern society... massor. Sorgligt är det. Men jag tar massa bilder och skrattar åt det. Jag har ju faktiskt haft en underbar tid här, och nån gång tar saker slut. Fast jag har inte riktigt fattat att det är slut än :P

Nu börjar det förberedas för culture festival! Det är svårt, tungt och ett väääldigt jobbigt gäng att jobba med... men det funkar, och jag tror det kommer bli kul. När det väl är lite mer klart. Onsdag plockade vi bord och bänkar och ritade affischer och grejer. Rätt kul ändå.

När jag kom hem i onsdags satt min pappa och lärde ut matte till min lillasyster med den ”pedagogiska” skälla-ut-när-man-inte-svarar-rätt-metoden. Sen åkte de till kvällsskola och medan jag var ensam hemma kom kumachan och co och lämnade origami som souvernir och lovade att komma på culture festival. Snälla är de.

Men! Vad är det jag hör om skum magsjuka i tyskland/sverige?? Nu får ni allt förklara er där hemma! :O

Och idag var det torsdag, och vi har spenderat hela dagen på att förebereda saker. Mest måla posters och testa att göra ”sakuu”, vilket är himla svårt att få till så det blir gott. Men det är rätt kul! Hoppas bara vi blir klara i tid! Imorgon blir det mer förberedelser och sen karaoke-turnering (!!) och lite enjoya vår egen culture festival innan det kommer massa gäster så man måste jobba. Imon kväll sover jag över på dormitories, vilket jag hoppas kommer bli rätt kul. Har ju hört lite skumma rykten om stället så att säga :P Höhö.

Nu är det mesta klart med hur min sommar kommer se ut också – jobba på cirkusskola i hillerstorp/gnosjö med midsommar på stensund däremellan, rixförberedelse, rix, ledig lite, jobba cirkusskola sörmland 3 veckor. Ser vi fram emot.Massa lerdala och grejer överallt också. Kommer flytta runt massa och så. Blir nog bra tror jag.

Så vad har jag kvar av min tid i japan nu då? Culture festival, sova över på dormitories, packa, klippa håret, handla souvernirer... ja typ det. Sen är det slut. Inte ens en vecka kvar nu. Ojojoj. Men det känns rätt bra nu ändå. Visst gör det ont, men jag vill ju hem och få ett liv också. Här bara väntar jag. Det är bättre nu än förra gången jag skulle hem. Jag är färdig nu, liksom.

Iaf, lite bilder kommer här! Cya soon and jyane!^^

risplantering!

typ såhär gick det till

färdiga för dagen, nästan...

postern till culture festival

affisch till klassrummet... hitta felet!

ännu en affisch. stor btw

såhär ser "sakuu" ut. ser det gott ut? :O

såhär blev postern när vi satte den i trappan. lite blurrigt dock.
vilka sitter ovanför? ingen aning, de bara satte sig där och posade!

 

Solsting? Häftig idrottsdag iaf!

Japp, nu har lillasysters idrottsdag äntligen varit. Vi satt på ett skynke hela dagen i stekhetta och tittade på när jäääättemånga barn sprang stafetter och snabblopp, och barn som hade dragkamp eller dansade och byggde tablåer. Ashäftigt var det! Det coolaste var hur mycket de gick in för det; de som inte  tävlade stod som värsta hejarklacken för sitt team. Röd vs blå vs gul var det. Min lillasyster var med i röda laget, och de vann mycket men inte hela tävlingen. Min lillasyster vann ett snabblopp dock! Grattis!
Coolast var tablåerna. Till och med min lillasyster klarade att vara med, då kan fasen vi också göra det! Se bilder här nere. Det är astufft. Dock vet ingen hur man står rätt...

Meeen vad händer när jag kommer hem? Jo jag känner mig lite snurrig och vänder mig till min febertermometer för rådgivning. 38.3 grader...
Ooookej, är jag förkyld eller har jag allvarligt talat fått feber av solsting??
Hahaha lite patetisk kände jag mig. Men min underbara lillasyster och värdpappa kom med kylpåsar och efter att jag sovit en natt var febern borta. Trött är jag, så jag vilar idag. Inget checka in culture festivals med akira :(

Imorgon ska vi förmodligen plantera ris på oisca. Förmodligen är det jäääättevarmt. Förmodligen måste jag akta mig. Men jag SKA vara med och plantera ris, bara så jag efteråt kan säga att jag gjort det!^o^

En dag bortslösad på feber. Korkat. Inte långt kvar nu.

Imorgon opererar min värdmamma in en pacemaker i hjärtat. Hoppas allt går bra.
Jyane!

Regn regn regn...

Japp, har det börjat nu kanske? Juni-regnen. Apblött ute. Mina skor är numera inte bara väldigt trasiga utan också ständigt fuktiga. Men vet ni vad? Jag köpte ett par nya skor idag! Ett par converse - svarta låga och vanliga precis som de jag har - fast nya och o-trasiga och för bara 3990 yen! (ca 320 kr). Rea, och dessutom är converse billigare här. *Glad*

Idag var jag på ännu ett lågstadium med det nya utbytes-elev-gänget. Vi lekte och pratade med barn, körde dodgeball med 60 ungar, åt lunch och tittade på deras uppträdande i "kumitaisou" - typ tablåer. Seriöst, vad f*sen har vi sysslad med på cirkusen i 10 år? De där ungarna ÄGDE SÖNDER!!! De gjorde mycket vi gjort, samt vissa saker våran stora grupp inte ens skulle tänka tanken på att göra. Typ tänk er detta: 6 barn i botten står med armarna om varandras axlar i en ring. På deras axlar/nackar står tre barn till med armarna om varandras axlar i en ring. Balanserandes på deras axlar står ett barn som topp! Fattar ni? TRE MAN HÖG!! Och de är typ 12-13 år allihopa!
Galet om vi ska testa detta!
Iaf, det var verkligen skitkul på den skolan, jag blev polare med massa barn jag tyvärr aldrig kommer träffa igen (*sad face*). De lärde mig origami och kendama. Jag fick massa origami med mig hem.
Årets utbytes-elevteam, som kommer dras till skola efter skola genom åren på oisca, är ashärligt! Verkligen gött gäng, och de gillar att prata och leka med barn också, även om de knappt kan nån japanska alls (de kom till japan i april). Så det e najs!

Annars då? Det var oden hemma idag igen... guaaah jag trodde jag skulle slippa det nu när det blivit sommar! Men jag svalde helt enkelt.
Stämningen i klassen har känts lite bättre sen igår, den har varit nere lite. Kanske lite pga mitt humör. Har pratat lite med bästaste kompisen yan på mail och det kändes jätteskönt.

På lördag är det dags för lillasysters idrotts-dag, de ska också göra tablåer! Det ser vi fram emot! Herregud, kan min lillasyster verkligen göra nåt sånt? Det är väldigt svårt att tänka sig...
På söndag ska jag se om jag inte kan dra mig till en annan high school på culture festival med akira. Vore ju najs om jag fick se hur en ser ut ;)

Sen är det inte långt kvar. Och innan jag åker hem ska jag hinna handla souvernirer, klippa håret och hälsa alla adjö. Fullt upp! :P
Jyane!^^