3 veckor kvar

I detta land långt borta från sverige händer det som vanligt väldigt mycket och inte så värst viktiga saker. Men det är värt att berätta.

Jag var på grillparty hemma hos lillasysters kompisar kuma-chan och co. Massa roliga japaner och god mat!^^

Är det bara jag eller är tvätten jag hängde ut häromdagen borttappad? :S

Det börjar bli varmt på riktigt i detta land. Dvs gå från vanlig hederlig stekhetta till klibbvärme. Vi byter till sommaruniform nu. Inte för att jag har nån, men jag slipper ha jackan på mig :)

Snart börjar regnperioden.

Vi har haft midterms (prov) i skolan, och vissa ämnen klarade jag faktiskt lite!

Japaner är dåliga på engelska – vilket är att förundras över då de har ämnet 8 timmar i veckan!

Snart är det risplantering - och sen culture festival!

Jag FICK en yukata (sommar-kimono) av min kompis erika! Och hon försöker nu lära mig hur man sätter på sig den.

Jag och akira är galna i att odla (?) små blommor och grejer, och efter vårt försök med klöver har vi nu börjat med mini-solrosor och rosa maskrosor.

Min värdpappa håller på att bryta ihop av stress, och min lillasyster av hans tjat på henne. Jag av deras skrik och gråt. Men de har sina mysiga stunder också, det är tur.

Ja, familjen har sina ljusa stunder, och sina jobbigare stunder. Söndagen var en av de jobbigare stunderna, men de går ju faktiskt igenom ganska mycket nu. Pappa har det jättetufft och tar ut det på lillasyster som tar ut det på honom och mig samtidigt och pappa tar ut det på mig som tar ut det på mig själv tills alla är miserable. Ja, det är inte så lätt alltid. Det låter jättehemskt, men det är svårt att förklara hur det funkar.

Att bo i en värdfamilj är som att bo i vilken familj som helst; sin egen, sin halvegna, ett dormitory eller nån annanstans. Det händer att det inte alltid funkar mellan alla människor. Ibland kan man då inse att man trots allt älskar folket väldigt mycket, och kämpa sig igenom det svåra tillsammans. Eller så kan man stänga in sig i en bubbla och inte göra nåt åt saken alls. Eller så kan man inse att man kanske inte borde bo där trots allt.

Ibland här i japan känner jag för att göra alla sakerna samtidigt. Men ja, typ 3 veckor (!) flyttar jag härifrån för gott och jag har inte planer på att flytta in i en annan värdfamilj, någonstans i världen, på ett bra tag. Nej tack, det räcker med den här upplevelsen ett tag. Jag har haft det både underbart och svårt här och jag har växt och blivit tryggare i mig själv (tror jag). Men för mig räcker det med ett år med värdfamilj-grejen.

Det som är så underbart med den här familjen är att de, som haft så många utbyteselever, påstår helt ärligt att jag är den bästa av dem. Det säger till och med min mammas kompis. ”Det känns som om vi blivit kompisar” säger hon. Såna ord är guld för mig.

Måndag gjorde jag faktiskt linsbullar till pappa och lillasyster! De var glada den dagen. Men de verkade inte över-förtjusta direkt... ”Väldigt... speciell smak” sa pappa. ”Vad sjutton är detta?” sa lillasyster. Ingen tog en andra portion, pappa åt bara 2 st och lillasyster 1... Haha, nu vet de hur jag känner mig när de ger mig mysko saker att äta! xD Nej, men de uppskattade det. Och mamma var avundsjuk och mailade mig att hon också velat smaka.

På tal om mamma – hon ska opereras måndag nästa vecka. Hjärtat. De ska sätta in en vad-heter-det-nu... pacemaker? Hoppas hoppas HOPPAS allt går bra! xS Håll tummarna alla där hemma med!

Ja, i alla fall. Jag går i skolan och bla bla bla. Jag träffar människor igen efter att jag kommit tillbaka och inser att jag nog inte kommer träffa dem på väldigt, väldigt länge den här gången, men att vi fortfarande kommer vara vänner när vi ses igen, kanske efter ett tiotal år. Det gör ont i mig ibland – tanken på avsked. Men jag har fått lära känna så underbara människor.

Ibland leker jag med tanken – att göra detta igen. Att gå på ett japanskt universitet eller nåt. Bli engelska-lärare i japan. Bo här. Eller jobba på oisca nånstans i världen, med plantage och miljöprojekt och barn och grejer. Många vägar har öppnats för mig. Men jag bara leker med tanken. Sverige är mitt land, frisksporten mitt liv och det kommer alltid vara hemma för mig. Har aldrig tänkt så mycket ”Sverige är mitt hemland” eller nåt, men här berättar jag för folk om norrskenet och om den djupa snön och minusgraderna. Om skogen och sjöarna och om städerna. Jag är stolt att berätta om vår gratis sjukvård och höga skatt – det är något fantastiskt här. Drömlandet. Typ.

Oj så mycket man kan tänka. Jag har till och med nästan blivit övertygad att jag måste lära mig den svenska nationalsången! Helt ärligt, hur många av er kan hela utantill?

Asså hörni, skärp er lite. Jag vet att jag inte uppdaterar jätte-ofta, men kommentera för sjuttsingen!

(Det är lite kul att om jag säger till brukar det komma gott om kommentarer, men om jag inte säger nåt kommer det bara typ en eller två xD) Iaf, SAY SOMETHING!!

Jyane!^^

riset som snart ska planteras på fälten

"the god of studying" sitter uppsatt i vårt klassrum...

Jag och erika i våra yukata som vi lyckats sätta på oss helt själva!

jag och akira vid havet

haaavet

haaaaavet

!!!!!!!!

vår lilla blomodling!^^