Sometimes i get lost in my own mind, i don't know where i want to be.

Söndag i Hamamatsu. Jag har idag varit och tittat på lillasyster m.fl. som sprang Hamamatsu City Marathon idag! Asstor tävling, folk kommer från hela landet och både proffs, skolungdomar, barnfamiljer och pensionärer tävlar. Lillasyster sprang 3 km på 14.45 minuter. Grymt, det skulle nog ta typ dubbla tiden för mig xD

Igår åkte jag med sonja in till stan, och till ieon. Igen. Än en gång köpte jag massa prylar och gjorde av med massa pengar... men inte förgäves. Hatar när jag inser att jag använder massa pengar och vill sluta handla men det finns saker jag MÅSTE köpa!! Det jag köpte var typ: leggings, strumpor, kjol, annan kjol, japansk hina-matsuri-dekoration, pryl till issa och jonatan samt ett par harem-byxor av stilen jag alltid velat ha!!
Okej, nu tänker ni att joss borde klarat sig utan iaf annan kjol, japansk hina-matsuri-dekoration och harem-byxor av stilen jag alltid velat ha. Och issa och jonatan överlever utan sina prylar. MEN det kan liksom inte hjälpas... >.<

Ibland inser jag att jag min vilja är delad på hälften; halva jag vill inget hellre än att åka hem, få tillbaka allt som är och alltid varit mitt, allt som är jag. Jag vill ut i naturen, till lerdala. Cirkusa. Äta sojabiffar. Jobba ideellt. Plugga till lärare och fortsätta med frisksport.
Men den  andra halvan av mig vill stanna här, fortsätta gå på oisca, få ta studenten med mina underbara vänner i klassen. Jag vill bo på dormitories och gå igenom allt det som mina vänner går igenom - och växa. Fortsätta på universitet i japan.
Och jag vet vad jag kommer göra, vad jag måste göra; det enda jag kan göra: åka hem. Det vill jag och det kommer jag göra. Men en del av mig vill aldrig mer åka hem. En del av mig vill inte lämna allt det jag har här bakom mig.
Antar att detta är ett typiskt utbyttesstudent-fenomen. Galet snurrigt i huvet är det. Tror ni alla kan föreställa er detta, det gjorde jag innan jag kom hit. Jag hörde om detta, och jag förstod att det måste vara så. Men jag fattade inte - ni kan inte förstå - hur det känns om ni inte testat själva. Det är en himla skum känsla.

Iaf, inga bilder idag heller... sorry. Men jag orkar inte hämta kameran trots att jag har bilder jag vill lägga upp. Ni får vänta xP
Jyane!^^