Lov! Eller..?

Japp, nu börjar snart ”golden week”, vilket är en rad av lediga dagar man nästan kan kalla lov. Idag är jag ledig, det är showa day. Imorgon har jag skola, för vi har ju det ibland på lördagar. På söndag är jag ledig. På måndag är de flesta inte lediga, men jag har ”studiedag” så jag är ledig. Tisdag, onsdag, torsdag nästa vecka är det tre röda dagar i rad. Sen har vi skola fredag och lördag igen. Kan man kalla detta ett lov? Kanske ;)

Så vad gör jag under denna lediga tid? Idag ska jag med lillasyster och kusinfamiljen till hamamatsu castle. Imorgon efter skolan ska jag till stan med erika. På söndag iväg nånstans tänkte jag. Nästa vecka ska vi kanske till ”meiji mura” med kusinerna en dag, annars ska jag till nåt tempel, garden park, leka på oisca eller ut och shoppa! Jag har ju lite byxor att köpa hem till folk ;)

Veckan har varit najs och det börjar förberedas inför kulturfestivalen i juni. Pga denna festival skjuter jag upp mitt hemrese-datum till den 14:e juni! Festivalen är nämligen den 10:e-11:e. Det kommer bli askul! Har inte bestämt vad vår klass ska göra ännu. Kanske vi kommer sälja mat/godis från runt om i världen. Vår klass har elever från 8 olika länder, så det kan bli himla spännande! Tror jag satsar på att göra pannkakor i så fall. Skulle vilja göra våfflor, men hitta ett våffeljärn i detta land..? Temat på kulturfestivalen är ”green earth”, vilket borde funka med massa mat från massa länder... väl? :)

Annars har det varit en kul vecka, och igår blev jag, rasmus och tjejerna i ettan från estland intervjuade till shizuoka-tidningen. Om att vi kom tillbaka/åkte till japan trots jordbävningen. Blev ett najs reportage.

Igår när jag kom hem från sjukhuset med lillasyster fick jag ett mail från mamma. Hon berättade att medan jag var i sverige fick de reda på att lillasyster har ”learning disabilities”, och att det troligen är därför hon har svårt att fatta saker eller plötsligt utbrister saker som inte har något med konversationen att göra. Jaha, har ni äntligen insett det, tänkte jag. Bra att de också fattat det, så lillasyster kan få hjälp. Tror hon behöver det, inte minst med penn-problemet...

Iaf, ser fram emot mycket under min sista tid här! Inte minst festivalen! Och jag längtar tills idag på hamamatsu castle, skolan på lördag, nästa veckas lediga dagar med massa möjligheter, samt att komma tillbaka till sverige i juni och få springa barfota på lerdala i svenska sommaren :)

När de estländska tjejerna fick frågan om varför de kom till japan svarade de ”allt är mycket bättre här”. Jag undrar det ibland, jag. Jag gillar både japan och sverige, men det finns saker i sverige som jag bara inte kan leva utan.

Jyane!^^

vi har hemkunskap i skolan och tränar att sy på knappar på små tygbitar

det är en rätt slapp slapp lektion faktiskt ;)

ni har ingen aning om vilken skum syn detta är! xD

heheheee :P

Och livet fortsätter

Begravningen avklarad och farfars askor är hemma, vilket de kommer vara i 7 veckor innan man lägger dem i graven. Vi har varit på sjukhuset och hälsat på mamma, där de konstaterar att hon äntligen slutat bli sämre men hennes hjärta är svagt så det är svårt att komma vidare. Lillasyster, som hoppats på att mamma skulle kunna komma hem på onsdag, är ledsen nu. Hon vet inte att mamma kanske kommer behöva vara inlagd flera månader.

På oisca är vi nu 39 i klassen, med rasmus hemkommen. Och om allt går som jag vill och hoppas bli mitt hemrese-datum uppskjutet till åtminstone den 13:e juni. Varför nu detta? Jo, det är culture festival på oisca den 10:e-11:e och det vill jag vara med på. Rasmus åker inte hem förrän slutet på juni, men oroa er inte - jag kommer hem innan sommarlovet. Jag vill ju jobba på cirkusskola för sjutton!^^

Jo, på oisca är det gött, jag älskar alla kompisar jag har där. Nästa vecka är det "golden week", vilket är en rad av lediga dagar - nästan som ett lov. Har blivit inbjuden hem till flera klasskompisar men tackade nej. Vore underbart kul men jag vill vara hemma hos lillasyster. Däremot ska jag runt på massa saker, till massa ställen, under "lovet", måste ju passa på under mina sista veckor här.

Nu ska jag snart sova, det är ju jobbigt att gå upp tidigt! Särskilt om frukosten som väntar är sushi...
Jyane!^^

Begravning

Japp. Efter att jag gjorde ett inlägg om jobbiga tider som bara fick massa skryt-kommentarer om vårväder har det hänt mycket. Farfar dog. Familjen var samlade på sjukhuset ända tills hans hjärta slutade slå, vilket tog rätt lång tid för han kämpade på.

Sedan dess har det varit massa fixande hit och dit som jag inte förstår, men imorgon är det iaf begravning. Idag åkte jag och lillasyster ut i skogen med "girl scouts" och massa gymnasieelver från en annan skola för att klippa och fixa träd som ska bli en skog (eller nåt). Men det regnade så mycket så vi åt risbollar och drack varm soppa istället.

Sen åkte jag och lillasyster till begravningshallen och det har kommit massa folk och tagit farväl av farfar hela kvällen. Jag fick stå och buga åt folk som om jag var en medlem i familjen, och alla undrade vad sjutton den blonda tjejen man aldrig sett förut står och bugar med familjen för. Det undrade jag också. Iaf förberedde man farfar för morgondagen också, satte på honom speciella kläder osv.

Får se hur det blir imorgon, just nu sitter jag hemma själv då de andra sover över hos farfar. Jag använder internet utan att fråga. Förlåt.
R.I.P. farfar <3
Jyane!^^

Mycket händer - på gott och ont

Ja, mycket har hänt och mycket händer. Mycket osäkerhet och problem. Men jag vet att jag hjälper till bara genom att vara här.

Vi börjar från början: Farfar ligger på sjukhus, gammal och virrig. Mamma ligger på sjukhus – nåt med matsmältningen eller nåt tror jag. Var och hälsade på henne i tisdags, hon verkade vara pigg och glad trots alla slangar i arm och näsa.

Pappa och lillasyster måste sköta hemmet själva, något som de finner mycket svårt. Pappa lyckades skära av en bit av tummen på rivjärnet, de lagar instant food och matrester varje dag och pappa är stressad över mycket att göra och lillasyster deppig för att mamma inte är hemma.

Så var läget igår kväll när något jag känner igen väl hände. Lillasyster erkände fler stulna pennor. Pappa är jättetrött på detta och allt annat och skällde på henne en bra stund. Hon grät och grät och pappa hotade med att hon inte fick gå och hälsa på mamma på sjukhuset mer.

Blev en sen kväll men ca halv elva lyckades lillasyster somna. Strax efter ringer telefonen och pappa pratar en stund. Sen kommer han och berättar för mig att farfar har blivit sämre, så han måste till sjukhuset. Kommer nog tillbaka till morgonen trodde han, annars fick vi klara oss själva. Lillasyster sover redan och vet inget.

Klockan 4 i morse vaknar jag av stortjut och lillasysters fotsteg. Hon hade vaknat och upptäckt att pappa var borta. I panik trodde hon att han lämnat henne eftersom hon stulit pennor. Jag berättar vad som hänt och så får hon komma och sova hos mig.

Men vi somnade inte. Vi pratade massa. Hon berättade om hur hon vet att hon inte får sno pennor men hon får sån lust att göra det i alla fall. Hon berättade om sin strategi att glömma att hon gjort nåt dumt; hon går och leker nånstans direkt efter att hon stulit, för att distrahera sig själv. Vi kommer fram till att hon istället ska gå och leka och distrahera sig själv när suget att gå och stjäla kommer, och inte efter att hon stulit. Vi pratar om vad mina föräldrar blivit arg på mig för, och jag kommer med massa exempel på läxor och grejer som inte är helt sanna. Men jag tror det hjälpte.

Vi får sms (eller mail som det är i japanska mobiler) från pappa som säger att han inte kan komma hem, så vi får fixa egen frukost. Ris och instant miso soup. Omnomnom >.<

Lillasyster pratar med både pappa och mamma i telefon innan jag går till bussen. Hon gråter hela tiden. Nu sitter jag hemma efter att just ha ätit instant curry rice (egenhändigt tillagat) då pappa och lillasyster fortfarande är på sjukhuset.

Farfar är inte bra och ingen vet vad som kommer hända. Familjen och släkten är samlade på sjukhuset och farfar är seriöst i fara. Men än så länge lever han iaf, och medan jag inväntar mer info slappar jag med lite glee hemma. Det är rätt gött att vara själv ibland. Jag undrar vad som kommer hända ikväll för jag BEHÖVER sova bra inatt! Men det får vi se. Min sömn är inte det viktigaste i världen just nu.

Annars är det kul i skolan, bara lite synd att jag var astrött idag. Men trean e najs, vi har bättre engelskalärare och vi har kul ämnen såsom hemkunskap (vi sydde idag, hahaha...), kalligrafi och understanding nature (hade vi förra året med, jag gillar det skarpt. I tisdags rensade vi ogräs och kastade ruttna kålhuvuden på varandra). Nackdelen är att vi är längst bort, längst upp i skolan och jag har börjat få den dumma vanan att släpa fötterna efter mig så mina slippers hakar fast på trappkanten så jag nästan trillar. Farligt.

Jag hänger med rätt bra på lektionerna numera, tom. samhällskunskap och ”koten” (nån typ japanskalektion?). Även om jag inte fattar allt så kan jag delta liksom. Det är riktigt kul.

Jaja, nu ska jag fortsätta kolla på glee och invänta nyheter från familjen. Kanske väldigt dåliga nyheter. Ha det gött ute i världen och avundas gärna min vårvärme!

Jyane!

skolväg

blommor vid vägkanten

mer blommor

vackert vårigt och väldigt oisca-igt

allt detta är sakuraträd.
tänk hur sjukt fint det måste varit för nån vecka sen!

jag ska göra curry. omnomnom.
njut av livet även i svåra tider <3

gott blev det

Måndag och skola!

Igår sov jag typ 3 timmar när jag kommit hem till värdfamiljen. Missade att besöka mamma på sjukhuset, det ska jag göra imorgon istället. Iaf, när lillasyster och pappa kom hem insåg jag hur mycket lillasyster verkligen hade saknat mig. Hon är ju lite som hon är, så hon visar det kanske inte riktigt som andra barn, men så nära som vi kommit varandra förstod jag att hon haft det rätt svårt på sista tiden. Vet inte hur det går med penn-problemet, men hon är iaf jätte-orolig för mamma som är inlagd för nån sjukdom eller nåt som jag inta fattat vad det är. Men hon visar inte det på ett precis ”vanligt” sätt heller. Hon gråter inte och skriker efter mamma, hon pratar och försöker komma på saker hon kan avleda sig med och säger allt hon tänker högt som om hon inte förstår vad hon tänker ens. Svårt att förklara, men det är rätt häftigt faktiskt. När hon läst mailet från mig i lördags om att jag skulle komma på söndag hade hon gråtit sa pappa. Och som hon pratade på när jag var där. Om hur mycket hennes kompis ville träffa mig igen, om hur klasserna på oisca heter A,B,C och inte 1,2,3 som på hennes skola. Hon är så söt<3

Vaknade kl 5.10 efter att ha sovit ut ordentligt. Jet-lagen redan borta? Inte riktigt. Var astrött hela dagen och kunde inte sluta gäspa, inte ens under idrotten, där vi för övrigt spelade handboll. Eller spelade och spelade, vi tränade passningar och grejer. Vi har bytt idrottslärare och han är lite mer... ambitiös än vår förra.

Ja, komma tillbaka till skolan var typ askul. På riktigt. De flesta hade ingen aning om att jag skulle komma, bara nån enstaka lärare och typ 5 av eleverna. Så det blev många ”Josefiiiiiiiin!?!?!?” under dagen. Bara kul. Annars var det tillbaka som vanligt, med vissa förändringar. Rektorn slutade förra terminen och den nya rektorn tycks vara lite smartare för han har avskaffat morgonbönen. Han håller också kortare tal och ser mindre läskig ut.

Jag har börjat trean (för er som inte visste börjar det nya läsåret i april här), och det är en del som ändrats. De 3 klasserna i trean har slagits ihop till bara 2, vilket innebär att vi är 38 i min klass, och klasskamraterna har bytts ut lite. Vissa lärare är nya, typ engelska-läraren som jag fick rätta lite idag... stackars lärare, det kan inte vara lätt att känna att det finns folk som kan bättre engelska än dem i klassen! Vi har också en ny klassföreståndare, och tyvärr gillade jag den förra bättre. Annars är det ju som sagt tillbaka till det vanliga, och det är inte dumt alltså. Lektioner som jag inte förstår, lektioner som jag förstår lite av... Miyano snor mina slippers. Vi springer till matsalen för att få bästa maträtten. Vissa sover på lektionerna. Vi smygäter kex i klassrummet. Det är mys.

Jag går som sagt i trean nu, och det är tufft för folket ska jag säga! De pluggar massor och de som bor på dormitories har extralektioner efter skolan och även senare på kvällen. Inte lika många sover på lektionen (ok, rätt många gör det men inte liiika många!) och man känner att nervositeten för exams ligger i luften. Jag behöver ju inte tänka på det så mycket, men det märks på de andra.

På vägen hem idag gick jag förbi slottsparken på jakt efter lite sakura som fortfarande blommar, och bingo! Där fanns en liten klunga träd som var fulla av rosa blommor! Grymt fint är det, synd att jag missade blomningen. Men det kommer väl fler tillfällen att se på blommor!

Japp, nu ska jag hålla mig vaken resten av kvällen hade jag tänkt, så jag blir av med den dumma jet-lagen. Den är inte kul att ha när man går upp tidigt på morgonen.

Hugs from japan, the land of sakura, sushi and earthquakes!

Jyane^^

sakuraträd

shaun & sakura

me & sakura & sjalen<3

fint!!

blomrabatten vid skolan. ser ut lite som lupiner... fast ändå inte... kajsa?

I Japan igen!!

Jaha, efter en lång och ensam färd är man här igen. Ont i baken efter att ha suttit ner i typ ett dygn, trött av jet-lag... men det känns bra ändå! Jag måste erkänna att det var många tankar som snurrade i huvudet på vägen hit, och jag kunde inte för allt i världen komma överens med min egen hjärna. Jordbävningar, radioaktivitet, kompisarna i sverige... mycket talade för att inte åka. Men det var aldrig ett alternativ på riktigt; att stanna hemma. Jag SKULLE åka, och det är jag grymt glad över att jag gjorde. Jag kommer hit och det är sommarvärme och jag möter erika, tomoko och haku på stationen det första jag gör. Min värdpappa välkomnar mig med ett ”välkommen hem”, lillasyster är hos en kompis och mamma ligger på sjukhus. Då visste jag att jag hade gjort rätt som bestämde mig för att komma tillbaka.

Det är precis som det var när jag kom tillbaka till sverige: en minut känns det konstigt och sen är allt som vanligt igen. Utom att jag är så trött så jag halvsover när jag skriver detta och det låg en unexpected pryl i min väska... :P Tack alla ni där hemma för att ni finns och för att ni stöttade mig att komma tillbaka!<3

Men ja, jag kan ju inte neka att jag är lite skraj. Jag gillar inte tanken på jordbävningar, särskilt inte DAS jordbävning som ska komma här en vacker dag. Men jag lever. Det gör folket här, och det beundrar jag dem för.

Sjalen har nått japan ännu en gång och åker snart vidare!

Imorgon börjar skolan!

Nu ska jag sova lite!

Jyane!^^

Knappt ett dygn kvar i vmo

Jaha, då kommer den igen. Den där krypande känslan av att man snart lämnar allt man älskar för att åka till någonstans man längtar. Den känslan har jag haft rätt ofta ändå. Som den sköljde över mig igår då jag vinkade av skillingarydarna och simon på stationen, och alla cirkusare på cirkusen. Idag när jag sade hejdå till kajsa och hennes familj.

Så ja, hur känns då detta? Rätt bra faktiskt. Jag vill tillbaka. Dock finns känslan av att jag riskerar mycket, kanske tom livet, där och den gnager en lite. Den känslan fanns där även innan jag åkte hem i mars och det var banne mig inte trevligt. Känslan av att marken jag alltid litat på inte var säker längre. Att allt omkring mig, allt jag älskar och kämpar för, kan försvinna snabbt och plötsligt utan förvarning. Jag har alltid trott att så länge man har fötterna på jorden är man rätt säker ändå. Men jag måste tänka om. Och jag vet ju att om jag inte klarar av att bära den känslan kan jag alltid åka hem igen. Hem till sverige där hotet av jordskalv inte finns.

Jag hoppas på att inget händer under de knappt två månader jag kommer vara där. Om situationen börjar bli läskigt illa åker jag hem igen. Det slog mig en vacker dag här hemma att: Vad sjutton väntar jag på? Att Japan ska sjunka, spricka, strålas sönder eller gå mitt itu? Det är lika bra att åka dit och enjoya medan jag kan. Kanske något händer men då har jag iaf haft min tid där.
Jag har folk som väntar på mig där borta som jag aldrig kommer glömma och jag KAN bara inte lämna dem alla såhär. Jag vill för alltid bevara mina band till värdfamiljen, inte minst min underbara lillasyster. Jag vill gå på oisca medan jag kan - hos bästa vännerna från överallt i världen som jag råkade ha turen att träffa just på den där lilla skolan. Och om jag vill göra det måste jag tillbaka NU och inte om ett år eller två. Måste och måste, det är inget måste kanske. Men jag kommer alltid ångra mig om jag inte gör det.

Mitt år i Japan har blivit så enormt olikt det jag förväntade mig. Jag har kompisar från alla möjliga länder i asien, på en skola där man tvingas be morgonbön och odla grönsaker. Min värdfamilj har det jobbigt och har inte direkt tid för mig utan lutar istället på mig, som en medlem i familjen. Jag har hjälpt till på en frisersalong. Varit med då den 4:e största jordbävningen i världshistorien (tror jag) drabbade Japan och känt folkets sorg och förtvivlan, men också hopp och kämpaglöd. Känt hotet från tsunamivarningen utanför Hamamatsus kust. Missat körsbärsblomingen jag såg fram emot så mycket för en resa hem till sverige för att ta skydd och sen tillbaka igen. Mitt utbytesår blev helt enkelt konstigt. Men jag kan säga helt ärligt att jag inte ångrar mig ett dugg. Jag har aldrig önskat att jag åkt till ett annat land. Hade aldrig velat bo hos någon annan värdfamilj eller gå på någon annan skola. Jag har spenderat så sjukt mycket pengar att jag har skulder till mina föräldrar, men jag ångrar det inte. Tack värdfamiljen, tack oisca, tack Hamamatsu, tack Japan, för att jag fick komma till just er. Och kämpa vidare Japan, med er "japanese spirit". Var det något jag lärde mig i japan var det "ganbaru". Ganbare, nippon!"

Så vad händer nu då? Jo idag var jag hos kajsa och åt mat och spelade äventyrskrocket! Galet, det måste vi ha på rix i sommar! Det är typ sjukt kul! xD Sen kom issa och vi fixade sjal, den ligger nu i mitt stökiga rum och väntar på att få bästa platsen i min väska :D
Imorgon kommer arne en sväng för att ge mig tillbaka min kamera och visa mig första utkastet av backstage-materialet från cirkusföreställningen! Bara lite kvar att fixa säger han. Misstänker att jag kommer garva som en galning när jag får se det. Nästan lika mycket som idag när jag påstod för issa att om jag hade lite mer grönt på mig hade man nästan kunnat tro att jag var ett grässtrå!
Sen ska jag till figy en sväng igen för tissue-träning - sista för våren! När jag kommer hem till sommaren börjar jag på riktigt igen!^^

Annars då? Snart påsklov, valborg, städning på lerdala, rofens föreställning och allt möjligt annat. Men det gäller ju inte mig. Jag hatar att lämna allt igen och jag är ärligt talat lite kluven just nu. Men jag kommer tillbaka senare, trust me on that ;) Rix och för hoppningsvis cirkusskolejobb väntar mig i sommar! Hemma i sverige. <3

Men innan jag ger mig ut på den långa ensamma jobbiga resan mot Hamamatsu, mitt andra hem, väntar städning och packning. Vill hellre titta på glee eller ev. sova. Men det blir en natt full av packande och plockande och ja, lite bloggande också :P Varför göra detta på natten? Jo, för det är lättast då. Lättast att andas, lättast att leva, när man kan låtsas att det tunga över bröstet inte finns där.
Inget har förändrats - inget har försämrats. Dock vet jag att kan kan kämpa mig igenom detta. Men nu måste jag åka lite. Och det ska bli skönt.

Lite bilder kanske? Det var förresten det som min blogg klagade på mig här om dagen. Jag har använt upp hela gratisutrymmet med bilder (1GB). Så nu fick jag hjälp av arne och fixar det på ett lite krångligare men ändå helt okej sätt. Bara det att jag fattar inte hur man gör för att ladda upp många bilder samtidigt så jag fick ta en i taget... segt. Arne!!
Världens bästa bilder? Kanke inte... men mysiga minnen har jag!^o^
Men, men. Jyane!^^

kanske inte världens skarpaste bild, men najsigt var det på scenen!

direktörens signatur-smile!

här satt jag, bland alla knappar och grejer! - det är inte riktigt min plats kände jag!
men det gick förvånansvärt bra! 

Kajsa hemma, cirkusföreställning och uppskjuten avresa - igen

Förra veckan kom kajsa hem!! Och jag fick hälsa på på bäckaskog igen. Köket och hallen var helt nyrenoverade men annars var allt precis som vanligt. Massa god mormor-mat och tårta bland annat. Mums! Och trots att jag och kajsa inte träffats på ca 7 månader (!!) så kändes det förvånansvärt vanligt att vara tillbaka, inte alls som om vi varit på andra sidan jorden.

Sen blev det till att fixa inför föreställning! Jag och kajsa snickrade scendekoration - i år ett grymt snyggt sminkbord - och hjälpte till med uppbygge av scenen på fredagen på cupolen. Precis som föregående år. Hela lördagen och söndagen tränade vi och regisserade och lekte (:P) på cupolen men underbara cirkus-gänget. Skillnaden i år var att jag inte var bakom scenen eller på scenen, utan framför scenen vid mixerbordet med alexander. Ljudtekniker Joss, blir skrattfärdig vara jag tänker på det. Men lyckades lära mig knapparna rätt bra ändå, det var bara avslutningstalet jag failade lite på, och nåt applådljud glömde jag ibland. Rätt bra prestation tycker jag!
Efter föreställningen hade jag nästan svårt att greppa att den var över. Det var ju massa jag inte hade gjort som brukar finnas där: massa press för att det ska bli bra, koll på allt, failade genrep, bråk, nån som skadar sig, sista-minuten-kompromisser, hämta folk i logerna som glömt sina nummer osv. Inget sånt i år, det var inte min uppgift. Första gången jag slipper ha koll på allt^^ Ni som hade ansvaret i år - världens bästa sofia och issa - det gjorde ni himla bra!
Och när jag kom hem söndag kväll insåg jag att jag och olle inte genast satte oss vid tvn, kopplade in videokameran och tittade igenom hela föreställningen, som vi brukar göra. För vi hade redan sett den, flera gånger om. Det blev ju en repetition och nästan som två föreställningar på söndagen, och olle och jag satt och tittade på hela tiden. Vi hade sett många föreställningar redan, för första gången.

Så nu, efter en helg då jag knappt kunnat tänka på något annat än cirkus, är jag tillbaka i vardagen - dvs väntan på besked från en viss organisation som enligt min åsikt skapat många problem under mitt utbytesår. Jag kommer inte iväg den 12:e, utan förmodligen på lördag den 16:e istället. Varför nu detta? Sega organisationer som inte lyckas göra något rätt såklart.

Men nu hinner jag ju packa och städa också! Säger jag, som spenderar dagen framför datorn och asiatiska filmer. Ikväll blir det trampolinträning, dvs lite tissuuu!!^^

Jag är lite seg med att skriva blogg numera... Klart bloggen "Joss in Japan" är lite svår att skriva på då jag inte är i japan... borde jag döpa om den till "Joss in Värnamo" istället? Låter ju lite mindre intressant :P
Jyane!^^

kajsas födelsedags-kladdkaka

lerdala!

hindsen och jag - den här gången med finare väder^^

sminkbordet, med kajsa i bakgrunden

my tissu friend in hat!

scenen

tissue friend under repetitionen - gör inte sitt nummer men ljuset e najs :)

En awesome frisksport-helg!

Är nu hemma igen efter en asnajs helg i... värnamo? Och skillingaryd. Mysig april-helg med fika, cirkus, massage, duschkö, pizza, tacos, möten, lerdala, bilfärder och aprilskämt. Och träffa på folk från typ sörmland! Det är inte fel!^^

På tisdag kommer KAJSA hem!!!!! Då ska jag träffa henne!^^
Förutom det kommer jag faktiskt ha andra saker att pyssla med denna vecka också! Musikfix till cirkus, of course, samt inhandling av prylar till folk i japan, städning av rum, packning av väska, träffar med kompisar... massa kul.Tisdag nästa vecka, 12:e april, bär det av till Japan igen, förutsatt att det inte händer något mer hemskt där innan dess.

Söndag denna vecka är det dags för Cirkus MiniMax & Cirkus Roof - Galaföreställning 2011! Yaay!! Det kommer bli awesome! I år blir jag dock inte artist/regissör utan ljudtekniker... får se hur denna övergång kommer funka :P

Tycker någon jag ska bestämma mig för vilket språk jag ska använda på den här bloggen? Jag känner så också ibland... men det får bli som det blir.
Jyane^^

i like this... and i'm weak.. but i'm slowly getting it back...

birthday cake!

me & birthday cake! i love my friends for making me this! <3

attila and his youghurt at one of the best places on earth^^

does this look gray and dull to you? i guess it does... but to mee it's beautiful ;)

me by the lake... which is covered in ice... and it's too misty to see... but it's pretty^^

i love mist. it's awesome, and it smells kinda like summer

pizza, värnamo special. omnomnom^^