Sometimes i get lost in my own mind, i don't know where i want to be.

Söndag i Hamamatsu. Jag har idag varit och tittat på lillasyster m.fl. som sprang Hamamatsu City Marathon idag! Asstor tävling, folk kommer från hela landet och både proffs, skolungdomar, barnfamiljer och pensionärer tävlar. Lillasyster sprang 3 km på 14.45 minuter. Grymt, det skulle nog ta typ dubbla tiden för mig xD

Igår åkte jag med sonja in till stan, och till ieon. Igen. Än en gång köpte jag massa prylar och gjorde av med massa pengar... men inte förgäves. Hatar när jag inser att jag använder massa pengar och vill sluta handla men det finns saker jag MÅSTE köpa!! Det jag köpte var typ: leggings, strumpor, kjol, annan kjol, japansk hina-matsuri-dekoration, pryl till issa och jonatan samt ett par harem-byxor av stilen jag alltid velat ha!!
Okej, nu tänker ni att joss borde klarat sig utan iaf annan kjol, japansk hina-matsuri-dekoration och harem-byxor av stilen jag alltid velat ha. Och issa och jonatan överlever utan sina prylar. MEN det kan liksom inte hjälpas... >.<

Ibland inser jag att jag min vilja är delad på hälften; halva jag vill inget hellre än att åka hem, få tillbaka allt som är och alltid varit mitt, allt som är jag. Jag vill ut i naturen, till lerdala. Cirkusa. Äta sojabiffar. Jobba ideellt. Plugga till lärare och fortsätta med frisksport.
Men den  andra halvan av mig vill stanna här, fortsätta gå på oisca, få ta studenten med mina underbara vänner i klassen. Jag vill bo på dormitories och gå igenom allt det som mina vänner går igenom - och växa. Fortsätta på universitet i japan.
Och jag vet vad jag kommer göra, vad jag måste göra; det enda jag kan göra: åka hem. Det vill jag och det kommer jag göra. Men en del av mig vill aldrig mer åka hem. En del av mig vill inte lämna allt det jag har här bakom mig.
Antar att detta är ett typiskt utbyttesstudent-fenomen. Galet snurrigt i huvet är det. Tror ni alla kan föreställa er detta, det gjorde jag innan jag kom hit. Jag hörde om detta, och jag förstod att det måste vara så. Men jag fattade inte - ni kan inte förstå - hur det känns om ni inte testat själva. Det är en himla skum känsla.

Iaf, inga bilder idag heller... sorry. Men jag orkar inte hämta kameran trots att jag har bilder jag vill lägga upp. Ni får vänta xP
Jyane!^^

Torsdag och curry rice!

Det luktar curry i hela huset! Det blir det till middag ikväll och förmodligen imorgon med. Omnomnom!

I måndags pratade jag med min kontaktperson och det kändes gött. Sonja har hoppat in på dormitories och är allmänt lycklig över att slippa sin familj. Rasmus har åkt till sonjas familj och tycker inte det är nåt större fel på dem. Verkar ju lovande.
Den amerikanska eleven vinkades av i tisdags, han åkte hem. Fick en påse presenter, ett kort med hälsningar mm av sina klasskompisar mfl. Såg rätt nöjd och rörd ut när han åkte iväg. Jag kom och tänka på när jag åker. Jag kommer gråta som en gris! >.<

Annars har det varit skola och perm tree och jag inser nu att ett par strumpor nog ligger kvar på perm tree... pinsamt, hoppas ingen hittar dem innan jag åker dit imorgon. :P
Skolan funkar, jag jobbar på en uppsats som min gendaibun-lärare bad mig skriva. Jag fattar inte boken eller frågorna på hemläxan så han bad mig nu skriva en uppsats om "impressions on the gendaibun-class". eller nåt. Så det gör jag nu, och jag tror jag överträffar hans förväntningar för jag skrev en hel a4-sida... han kommer undra varför jag inte fattar boken. Det händer för ofta, lärare tror först att man kan för lite och sen för mycket och sen tillbaka till för lite igen.-_-' Haha.

Annars funkar det bra nu i familjen tycker jag. Vi pratar mer och det känns allmänt bättre då lillasyster inte verkar sno något mera. Gött!

Sist men inte minst GRATTIS MAMMA!!! Japp, min mamma fyller 36 år idag, som alltid, och KRAM på henne!
(Tyvärr hittar jag inga bilder på dig mamma, förlåt :/)

Jyane!^^

P.S. Kajsa och Meit är bäst för att de flyttade undan jordbävningen i precis rätt tid, och för att de lever och mår bra. Nyheterna skrämde skiten ur mig. Uppåtpuffar!

Familj

I torsdags pratade jag och min värdmamma lite. Både hon och jag har känt att det inte är så himla bra på sista tiden. Vi pratar inte mycket och det är inte så himla roligt. Hon är sjuk och tycker jag ska hjälpa till lite mer hemma. Ingen säger till mig att hjälpa till med mer än det jag gör så det har jag inte gjort. Min mamma har väntat på att jag ska fråga om hon vill ha hjälp. Jag har väntat på att hon ska fråga. Nu bestämde hon sig för att berätta för mig att hon vill ha hjälp, och tipsade mig om att fråga iaf en gång om dagen om jag kan hjälpa till med något. Så i fredags gjorde jag det, och då sa hon att hon inte behövde hjälp med något just nu. Men hon var glad att jag frågade.

Sedan jag kom hit har jag hela tiden tänkt att jag är en låtsasdotter i en låtsasfamilj. En del av en familj som inte är en del av en familj på riktigt. Vi kan aldrig bli som en familj, vi har svårt att kommunicera och är från helt olika kulturer. De kan slänga ut mig om de inte vill ha mig och jag måste alltid gå på tå runt dem. Vi tänker inte likadant och har olika behov och vanor. Det är nog sant att jag aldrig kommer vara en del av den här familjen. Men vi pratade. Pratade om varandras behov och tankar, om hur vi känner för framtiden – den tid vi har kvar tillsammans. Om hur det är i andra värdfamiljer. Om hur vi ska fortsätta att komma överens. Det är fasen mer familje-likt än jag känt på länge. Bara för att man är en riktig familj måste man inte förstå varandra jämt. Det kan man inte. Vissa saker måste man säga med ord för att kunna lösa.

I lördags var jag ännu en gång lite nervös för att åka hem. Det gjorde mig lite paranoid antar jag. När jag kom hem satt mamma i telefon och alla var helt knäpptysta. Det lät som om hon pratade om mig, jag fick det till det. Sen fattade jag att det handlade om lillasyster. När mamma pratat klart pratade hon och lillasyster länge medan jag satt och kände mig dum på soffan. Lillasyster grät hejdlöst medan hon kom på ursäkt efter ursäkt till varför hon hade så många färgglada pennor. Till slut erkände hon trots mammas fånigt dumma tjat att hon stulit pennorna.

Det har hållit på i flera dagar, erkännandet. Det är fruktansvärt svårt för lillasyster att erkänna. Hon ljuger urdåligt, men slutar aldrig försöka. Då mamma befallde henne (för 457:e gången) att ta fram alla pennor hon stulit och lillasyster gick upp på övervåningen rörde jag mig från soffan, efter att ha suttit stilla där en timme eller så. Jag gick upp till henne där hon satt med en hög med pennor och tvekade. Vi pratade en stund och till slut fick jag henne att gå ner och visa pennorna för mamma. Mamma kom med stor möda uppför trappan och förhörde lillasyster.

”Var har du fått den här pennan från?” ”Eeh... ehm.. jag fick den av en kompis.” ”Vilken kompis?” ”Eeh... ehm... pelle.” ”Okej, då ska jag fråga pelle.” ”Nej, vänta... jag fick den av... ehm... en kompis kusin.” ”Vem?” ”Ehm jag minns inte vad hon heter.”

Typ så lät det. Så klart låter sig inte mamma luras. Lillasyster gråter och mamma tjatar. Till slut tittar lillasyster på mig och frågar: ”Jag kan säga sanningen, va?” ”Ja, det är ingen fara.” säger jag. Sen efter några minuter med ”ehm-ne-jag-fick-den-av-pelle” - ursäkter frågar hon mig igen: ”Är det okej att säga sanningen?” ”Ja, mamma blir glad om du säger sanningen.” Och då erkänner hon massa pennor hon stulit.

Det läskiga (eller typ jobbiga?) är att hon inte erkänner alla pennor. ”Nej, jag har inga fler” säger hon men det dyker upp fler och fler under kvällen. Till slut får mamma nog och gör något som får mitt hjärta att stanna lite. Jag kan stå ut med hennes dumma tjat och alldeles för långa predikningar om vad som är rätt och fel. Men när hon drog i armen på lillasyster, befallde henne att ta bort händerna från ansiktet och gav henne en örfil, följt av ett antal slag på armen dog jag inombords. Fy fan vad jag hatade mig själv i det ögonblicket. Flickan är så för att mamma ska bli arg, du behöver väl inte göra saken värre? Och slå inte barnet... Jag har sällan hatat mig själv så mycket. Jag kunde inte gå emellan och säga åt henne att sluta, jag hade inte rätt till det. Det är det jobbiga med att bo i en familj man inte är en del av. Man har aldrig någon talan, och sällan har man rätt heller.

Usch, usch.

Undrar lite hur det kommer gå för lillasyster, om hon kommer fortsätta stjäla pennor. Får se.

Men efter detta och mina ambitioner att hjälpa till i huset har det blivit bättre hemma. Från mitt perspektiv i alla fall, jag får fortsätta kämpa och se vad som händer. Igår hjälpte jag till med dekorationerna för ”hina-matsuri” eller nåt. Eller hjälpte till, jag tittade på och gav snälla kommentarer till lillasyster när hon dekorerade. Och pratade med mamma om den amerikanska eleven, han åker hem till USA i veckan. Av en annan anledning än den jag hört, ska nog inte skriva mer här... Iaf, det känns bättre nu!

Men ja, annars var det ju graduation igår! Nu har vi sagt farväl till alla 3:or och de är alla redan borta. Tänk, jag kommer förmodligen aldrig mer träffa någon av dem. Det är skumt. Blev rörd av vissa tal eleverna höll under ceremonin, trots att vi var tvungna att stå upp under dessa. Jobbigt var det, men fint. Sedan gjorde vi vår militäriska parad och städade gympasalen. Och sen åkte jag till perm tree i ett par timmar, och sen hem.

Idag är vi lediga, som kompensation för igår. Idag kommer vår kontaktperson och hälsar på, då sonja flyttar till dormitories och rasmus får hennes familj. Tror jag, jag har ingen koll. Men innan kontaktpersonen åker till skolan ska jag träffa henne på stationen och prata lite. På tiden tycker jag, efter 5 månader! -_-' Får se hur det blir, vi kommer kanske mest prata om de andra eleverna, det krånglar så mycket för dem...

Så ja, gött att får ur mig all denna enorma mängd text. Hoppas ni orkade läsa :P

Tack till alla hemma för att ni finns!^^

Jyane!^^

A sore throat later...

Igår hade vi en kul muntlig-engenska-lektion! Vi spelade pjäsen romeo och juliet på engelska - två killar var romeo och juliet och tjejerna spelade respektive familjs storebror/far. Jävlar vad  de gick in för det! Julieeeet! xD
På kvällen var det allvar hemma. Lillasyster hade lurat mamma och pappa på nåt sätt igen och hon grät i timmar. Jag höll mig undan.

Idag däremot vaknade jag med den jobbiga känslan av att min röst har ändrats. Eller ja, den kommer inte ut som den ska. Hatar när det händer! >.<
Så med hes röst får jag ur mig ett "ohayou", "itadakimasu", "gochisousama" och "ittekimasu". Iväg till skolan med en paus på stationen för halstabletter och varm choklad. Väl i skolan inser jag hur piss-dåligt jag mår och skippar första lektionen (som för övrigt var inställd så att hela skolan kunde öva inför skolavslutningen på fotbollsplanen) och går till skolsköterskan. Tar tempen men har ingen feber. Hon tittar mig i halsen och konstaterar att "du har en förkylning". No shit sherlock! Så vad gör hon? Jo, hon doppar en bomullstuss i nån smörja och smörjer min hals med det. Det smakar pyton och jag känner igen lukten på nåt sätt... Så berättar hon vad det är: Nitroglycerin! (tror jag, det lät som det och hon sa det används i dynamit). Måste vara nån läkemedelssort... eller? Brukar man läka onda halsar med nitroglycerin? :S
Iaf, så efter detta lägger jag mig och vilar i sängen i sjukrummet och undrar varför det är sånt ståhej utanför skynkena. Då väntar nästa överaskning: Det är blodgivar-dag idag. De har det en gång om året, man får skänka blod och få saft och småprylar i ersättning. I japan är blodgivar-grejen helt en volutär-grej, och tydligen kommer de och tar blod från unga friska gymnasieelever. Haha xD Jag kunde inte skänka dock, man måste ha bott i japan minst tre år tydligen. Och jag vet ju inte ens vilken blodtyp jag har, dumma svenne! xD
Iaf, jag vilade lite och återhämtade mig. Men ja, min hals gjorde fortfarande ont när jag åkte till perm tree där de oroade sig urmycket för mig och undrade om jag ville dicka vad-det-nu-hette. Jag sa nä tack, jag har fått nog av japanska läkemedel.
Så så är läget, får se hur det är imorgon ;)
Jyane!^^
(och ni som undrar vad "korokke-tamago-curry" och "bibimba" är: korokke är en croquet (kanske?) av köttfärs och potatis, tamago var i detta fallet äggröra. dvs curry med korokke och äggröra! Bibimba är nåt koreanskt. Google? Wikipeida? :))

en sk "purikura" jag tog med akira booi!
det är vansinnigt kul och vi är himla söta med ;)

Utedag med akira, en resa till Fuji-san och valentine's day!

Japp. I lördags var jag ute med akira booi, vi var på ieon och jag köpte ett par byxor, bibimba och crepes. Gott! Och byxorna var najs. Purikura tog vi med.

Igår tog jag och sonja tåget till Mt Fuji. Jag försov mig så vi kom iväg en timma försent... men vi kom iväg! Med vår åk-så-mkt-du-vill-biljett för 2600 yen tog vi oss ca 3,5 timmar till en ”premium outlet” och tillbaka. Billigt!

Premium outlet-grejen är ett ställe där svindyra märken säljer kläder och prylar mycket billigare än vanligt. Vilket fortfarande är rätt dyrt... men jag köpte ett par billiga knälånga byxor som ser ut som en kjol! Åt korokke-tamago-curry! Och köpte europeiskt godis. Och pratade med japaner som var impade över att vi kunde japanska.

Iaf, grejen med hela resan till outleten var inte outleten utan BERGET! Berget Fuji, japans symbol. Det var lika fint som jag trodde det skulle vara och lite till! Man såg det urfint från stället och det var så gryyyyyymt vackert! <3 Mina klasskompisar och sonjas pojkvän trodde att våra värdfamiljer tvingade oss att åka dit, men det var snarare vi som gjorde allt i vår makt för att ta oss dit. Det var fasen en av anledningarna att komma till japan: se berget fuji! Ingen verkar dock fatta hur underbart det är att titta på berg...<.<

Det var kul och när framåt eftermiddagen ett moln täckte berget insåg jag att jag inte tagit nån bild med shaun framför berget trots att jag tog med honom hela vägen dit... hatade mig själv för det hela resan hem. Förlåt shaun!!! xO Sen hade jag huvudvärk och sonja magont på vägen hem så vi sov lutande mot varandra med massa japaner runt oss som redan stirrar på oss för mycket. När vi kom hem tog vi purikura vid stationen som minne (vi letade maskiner där vi var, men hittade inga, så vi tog när vi kom hem istället...). Där fick shaun vara med också!^^

Idag är det valentines day, och det firas här. Alla tjejer gör egen choklad och ger till en kille de gillar eller till tjejkompisar. Mycket sånt i skolan idag. Jag fick massa choklad också. Det innebär att jag måste ge nåt tillbaka den 14:e mars på ”white day” till de som gav mig choklad.^^

Förresten klarade jag japanskaprovet jag gjorde i december! 60/60 på listening, 39/60 på reading och 47/60 på grammar/vocabulary. YAY!! Sjukt glad blev jag!^^

Imorgon är det tisdag. Och cirkusens simhallsshow verkar ha varit asgrym!

Jyane!^^

me & crepe på ute-dag med booi

crepe-affären

fuji-san!!

<333

det var nästan vinter i närheten av mt fuji

me & fuji-san!

FINT!

då jag glömde ta en bild med shaun fick han ta en framför
en affisch på stationen...

... och med en liten snögubbe!^^

sånt här köpte jag... omnomnom

kolla namnet: SHAWN & daisy!! xD since 1991...

Lördag och långhelg!

Igår var vi lediga, för det var "foundation day". Alla utom min klass som hade prov. Jag åkte till perm tree. Känner att jag börjar komma in i team-worket lite mer nu, det e gött!

Idag är det lördag och det blir en tur till en shopping mall med akira booi, vi ska ta purikura-bilder, köpa kläder om vi hittar och titta på skumma prylar i den super-roliga affären på tredje våningen! NAJS!

Men innan dess ska jag till stationen och försöka hitta buss/tåg till fuji-san imorgon. Har försökt fixa detta hur länge som helst men har inte en aning om hur jag ska göra! Och min familj vill inte hjälpa mig ett dugg! Igår fick jag dem äntligen att hitta ett telefonnummer jag kan ringa, men jag fattar inte riktigt vad de säger i telefonsvararen så jag drar till stationen och frågar istället. Min mamma gnäller på att jag borde fixat detta tidigare. Men vafasen hjälp mig då!!!  - känner jag lite... sur blir jag -_-'
Men ja, OM jag får tag på info om buss/tåg så drar jag och sonja och tittar på fuji-san imorgon. Yay!

Annars då? Typ så här känner jag ibland:

Du vet att du är en utbytesstudent i japan när...

1. Du tittar ner på alla dina vänner.
2. Du får ont i ryggen av att alltid behöva böja dig ner till alla handfat.
3. Du, som hade storlek small i sverige, bara provar kläder i large, men de är oftast för små.
4. Du längtar efter ris om du inte äter det på 2 dagar.
5. När du tänker är det en blandning av japanska, engelska och svenska.
6. Ibland vet du vad ett ord heter på japanska, men inte på svenska
7. Du har som vana att lägga dig ner över bänken och sova under minst 1 lektion om dagen.
8. Det hänger alldeles för många accessoarer från din mobil.
9. Alla stirrar på dig när du går förbi på gatan.
10. När du går och handlar köper du alltid nån form av söt liten pryl som du inte behöver.
11. Du känner dig konstig om du använder kniv och gaffel.
12. Du bugar dig för allt och alla.
13. I din väska finns alltid en minihandduk att torka händerna på, pappersnäsdukar, smågodis och ett elektroniskt lexikon.
14. Du har alltid problemet att det inte finns några papperskorgar, så du bär med dig skräpet hem, där du grubblar länge på vilken papperskorg just den här prylen hör hemma.
15. Du vet inte vilket håll man läser böcker från, eller vilket håll bilar kommer från på gatan.
16. Du känner dig dum om du inte har slippers på dig inomhus.
17. Du klarar dig inte utan paraply om det regnar.
18. Blått och gult får dig omedelbart att tänka på sverige.

Hehe. Det är kul. Eller iaf coolt.

Jyane!^^

Tissue friends of the world.... UNITE!

Idag är det världens bästa tissue friend issas birthday!^^ GRATTIS ISS!! Hoppas alla kramar dig på cirkusen idag, det önskar jag att jag kunde göra!

Du äger rätt mycket du, inte bara på tissue. Även om du äger rätt mycket på just det just nu. Jag älskar att träna med dig, men just nu är du typ såååå bra (mäter upp ett avstånd mellan armarna), och jag är typ bara så bra (mäter upp ett avstånd mellan tummen och pekfringret). Men vet du issa, jag har insett nåt av att bo här: jag vill fasen bli grym på tissue! Inte proffs kanske, men bra nog att känna att jag är bra. För ett år sen kunde jag kalla mig aerialist, nu kan jag inte det. Men det vill jag!^^

Så ligger det till, så se till att lär mig allt när jag kommer hem! ;) Och lycka till med simhalls-showen!

And to all of you, somewhere in the world, who stalk this blog and use google translate to try to read even a fraction of what i'm writing: here's a link to a video everyone should see. The somewhat awesome part of me. Of us. Me & my my tissue friend Isabelle. 

http://www.youtube.com/watch?v=BsLcKG3aHIY

P.S. Det kommer snart nåt till dig issa... lite sent, men det kommer...
Lessen, men min blogg och mina tankar är för fulla av tissue och japan-grejer för att kunna skriva om allas födelsedagar... Men grattis Jakob också!!! och alla andra som råkar fylla år!^^

my tissue friend issa!

flying disco-shaun!

gah!

hell yeah, jag åker flak B)

tissssssue!<3

!!!

<3<3<3

jag älskar er allihop!^^

Efter lediga dagar!

Perm tree, shopping mall, eat-all-you-want, massa bilder med akira, ett besök på lillasysters skola... efter 4 dagars ledighet längtar jag tillbaka till skolan igen.

Men ledighet är ju najs! Då jag inte fick nån kompis med mig åkte jag själv med min gratis-buss till ieon mall och shoppade upp lite pengar på skrivblock, pärmar, pennor, småprylar, en tröja, hårklämmor mm. Igår åkte jag med icke-gratis buss till skolan för att därifrån cykla till samma tebehoudai-restaurang som förra gången, den här gången med akira, hennes pojkvän och en etta som jag inte kände. Vi hade askul! Men aj träningsvärk efter en halvtimmas cykeltur i uppförsbacke på för liten cykel!! Fast gött att röra på sig lite :P

Idag har jag varit på lillasysters skola, de hade typ öppet hus. Alla hade mask på sig och alla stirrade på mig. Hihi... sen har jag damsugit och tvättat lakan och skrivit om mina ”international corporation” - anteckningar. Jepp, jag har börjat fatta en lektion så pass mycket att jag kan ta anteckningar!

Annars då? I morse bråkade mina föräldrar med min lillasyster om pennor. Fattade inte riktigt, då jag höll mig undan, men hon hade gjort nån i smyg som hon inte fick. Nåt som hade med pennor att göra. Det är inte första gången lillasyster lurar sina föräldrar och det är inte heller första gången de kommer på henne. Och mina föräldrar vet inte riktigt hur de ska hantera detta...

Min mamma är sjuk på nåt sätt. Inte influensan, inte förkyld, men hon mår inte bra. Hon fryser, hon är trött, hon kan inte gå ut för det är jobbigt, hon blir anfådd av att gå i trappan så hon sover på nedervåningen, hon är stel i kroppen... För mig ser det ut som om hon har dålig kondis och måste ut och röra på sig, inte bara sitta inne. Hon själv tror att hon måste ta långa varma bad och sitta och svettas under en filt. Och jag vet inte om jag tycker det är så smart... men jag vet ingenting och kan ingenting så det är ingen idé att säga min åsikt! Haha...^^

Har fått reda på något som gör mig sååååå ledsen! Den 10:e juni åker jag hem. Runt den 18:e/19:e juni har oisca sin årliga culture festival, där alla klasser sätter ihop nån form av program och det kommer folk från överallt och är med på detta. Det missar jag visst. F*N!

Så ja, nu ska slappa lite! Jag behöver det. Jag har ingen fritid :P

Jyane!^^

på restaurangen!

sockervadd!

mustasch

skägg!

booi med sockervaddsmaskinen... 

den blev inte rund, utan lång!

vi bad en stackars restaurang-person att ta en bild på oss fyra framför restaurangen...
kände oss som dumma turister :P

akira booi B)

<3

oturs-parkeringsplatsen...

jag och den lilla cykeln

Life under the sun

The earth's most important source of energy: the sun. The sun which has been shining on the surface of the earth ever since the beginning of everything, bringing us so much energy, in vain. The sun.

Här i landet vid soluppgången använder man solpaneler. Inte överallt, men ofta. Taket på vårt hus täcks av en solpanel. Med den värms vattnet upp, så man på kvällen har varmvatten till badet. Verkar som om just vårt hus har nån slags golvvärme med, som går på solenergi. Det är rätt himla smart egentligen.

Om solen inte lyser så mycket nån dag så får man inte så mycket varmvatten. Och då får man använda den dyra elen för att värma upp det. Och jo, det kan vara lite jobbigt ibland. Man har inget varmvatten på morgonen, bara på kvällen. Men alltså kan man inte typ ändra lite på sina vanor så man överlever med det? Det är ju faktiskt inte så himla svårt.

Vi svenskar tror vi är rätt himla energisnåla. Men fasen, vi kan göra mycket bättre än så! Visst, på vintern lär vi ju inte direkt kunna använda solpaneler, mörkt som det är. De skulle nog täckas med snö också. Men på sommaren har vi ju för sjutton ingen brist på sol i Sverige! Borde man inte typ kunna använda sig av att vi får så himla mycket ljus uppe i norden?

Här i japan har man inte varmvatten i tvättmaskinen. Bara kallvatten. Och faktiskt, vem har sagt att man inte kan tvätta kläder i kallvatten? Vi som tvättar i 40 och 60 grader, rädda för att fläckarna inte ska försvinna. Har vi nånsin tänkt på att det kanske funkar i kallvatten med? Och finns det vatten kvar i badkaret använder man det till tvätten, man häller inte bara ut det. Är inte det typ galet smart?

Fast jag vet inte, de kanske överanvänder supergiftigt tvättmedel istället? Ingen aning, bara en tanke.

Det känns som om de tänker mer på miljön än vad vi gör. Fast inte alltid. Det är väldigt mycket ”slösa inte vatten!” men å andra sidan tar de bilen typ överallt och gasar och bromsar massor för alla trafikljus och grejer. Det är ju inte så bra kanske.

Åsså är det det där med skräp med; man sorterar skräp i sånt som brinner, sånt som inte brinner och plast. Plast är plast. Sånt som inte brinner är typ batterier, porslin, gamla stekpannor och grejer. Allt annat brinner. På vår skola eldar man skräp typ nån gång i veckan. Eldar vi allt i Sverige med? Är det bra?

Ja, typ så tänker man ibland. Hehe.

Igår var jag på perm tree och det var najs. Eftermiddagen var det inga kunder så alla åt tillsammans och kastade bönor på varandra och grejer. Hihi!

Igår var det den 3:e februari, dvs bön-kastar-dagen. Man kastar ut bönor från huset och godis in till barnen. Djävulen ska ut och ”turen” ska in. Typ.

Idag ska jag ut till stan och köpa block och pennor, tights och nån form av byxor om jag hittar nån bra storlek. Imorgon blir det eat-all-you-want med booi igen. Och ”otousan” ska med den här gången! Yay!^^

Annars då? Jo det funkar. Ibland älskar jag livet här. Ibland är det lite långtråkigt. Ibland önskar jag att jag, trots att jag har massor att göra, kunde verkligen engagera mig för nånting. Just nu hakar jag bara på allt, jag har inga ansvar direkt, inget att jobba för. Ingen typ frisksport. Det saknas.

Meeen iaf, ha det gött! Jag ska dra mig iväg till ieon mall, och ni kan få titta på de här bilderna.

Jyane!

perm tree! detta var när de fixade frisyrer till the coming-of-age-day

me & katou-san! söta är vi, och galet vad jag tycker om henne!^^

Mycket som händer!

Sen sist jag skrev har det hänt en del. Mest småsaker, men de är ju faktiskt himla viktiga.

1. Vi hade under lektionen ”Understanding nature” (vilket vanligtvis innebär jobba på fälten) i fredags uppgiften att skala, skiva och torka kokt sötpotatis. Vi åt rätt mycket sötpotatis. Det är gott.
2. Vi fortsätter springa runt skolan och spela fotboll på idrotten.
3. Vi har tränat inför skolavslutningen igen. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som kommer hända men det verkar bli kallt iaf.
4. I lördags var jag och några andra utländska elever på ”Prince Misaki” - ett ställe där prinsen brukade komma och bo på somrarna när han var liten. Simma och leka och så. Trodde det skulle vara typ asflott, men det var ett rätt normalstort hus med lika lite isolering som alla andra hus i detta land, och en trädgård som var ovanligt stor för att vara här, nästan halva kajsas! Och en liten pool och ett par palmträd fanns det. Men prinsen av japan är nog himla ”humble” kom vi fram till. Fin utsikt var det iaf!
   Det vi gjorde på prince misaki var följande: Laga mat. Äta mat. Presentera sig. Göra ballongfigurer. Allt i sällskap av gamla tanter och gubbar. Helt okej, fast viss mat är ju lite som den är... typ mochi...
5. Våra senpai's (treorna) försvinner snart. Lite sorgligt.
6. Jag har pratat med arne på skype! Krånglade asmycket i början men sen lyckades vi prata 45 min i sträck! Vet inte om min familj uppskattade det så mycket, men de vet att det har hänt nåt hemma så de förlåter mig. Jag och arnis pratade om nyår och frisksport och japaner och våra söta teckningar vi skickar till varandra. Vi äger!
7. Jag har fått brev från min kära storasyster! Och goda praliner som blivit mosade på resan xD Tack ann-len!
8. Jag har jobbat länge på perm tree i söndags och känner att jag börjar kunna mitt jobb (äntligen). Hoppas bara de andra tycker det med... men jag tror nästan det.
9. Jag har köpt ett elektroniskt lexikon! För ett mycket billigare pris än jag vågade hoppas, och jag är skitnöjd! Det hjälper verkligen, särskilt som jag börjat försöka hänga med på lektioner.
10. Jag har fått en textbok i ”gendaibun” - modernt språk. Jag fattar inte ett dugg! Men gendaibun-läraren är min absoluta favoritlärare. Ska försöka hänga med lite, får se vad som händer.
11. Lillasyster har nästan blivit frisk från influensan, men hon är fortfarande trött. Och hennes föräldrar är oroliga för hennes vanliga problem att hon inte äter alls mycket kvällsmat. De fattar inte att hon bara tröttnar på att äta. Åsså fattar hon inte matteläxorna och de skäller på henne för att hon inte klarar proven. Det hon behöver är inte skäll utan hjälp. Men det kan jag inte säga, onej.
12. Många är sjuka i influensan. Panik är det, lite läskigt faktiskt. Usch jag vill inte bli sjuk! >.< Känns som att jag klarat mig hittills men med lillasyster och massa klasskompisar sjuka lär jag inte komma undan så länge till. Har erfarenheten att jag blir sjuk rätt himla lätt som de flesta av er vet... det vore ett under om jag slapp influensan... så just nu överanvänder jag handsprit! Hoppas det hjälper.
13. Farfar är lugnare och mindre virrig på sistone. Men det känns som om han inte mår så bra.
14. Torsdag-söndag är vi lediga. Då blir det perm tree, shopping mall med kompisar, eat-all-you-want med kompisar och kanske ett studiebesök på lillasysters skola. Gött!
15. Det är februari. Tiden går för fort.

Japp, så är läget. Jag tänker på sistone lite hur kul det kommer bli att komma hem till all frisksport och grejer till sommaren, men också hur grymt svårt det kommer vara att skiljas från allt det jag har här. Usch, jag får ont i magen när jag tänker på det! Jag älskar alla mina kompisar här, jag tycker grymt mycket om min klass och jag känner att jag blivit en del av den. Men många av de människorna jag träffar här kommer jag aldrig någonsin träffa igen efter juni. Är inte det typ grymt sorgligt? Visst planerar jag att komma tillbaka till hösten eller till nästa vår för att hälsa på, men ja ni fattar.

Nu blir det sömn! Men först måste jag borsta tänder, blåsa håret, fixa väskan, plocka undan... allt det där jag helst vill vänta med tills imorgon bitti, men det funkar inte för jag är för trött för det på morgonen! xD Kul att man kan ha samma problem här som i sverige ibland...

Jyane!^^

såhär ser tavlan ut efter en gendaibun-lektion. inte lätt att fatta alltid...

sötpotatis-fix

masssssor med sötpotatis!!

vägen runt skolan där vi alltid springer. fint som bara den!
synd bara att det är svinkallt och man måste springa...

idrott!!

funny face alá mina och booi

lite typ så såg det ut på prince misaki

såna här ballongfigurer gjorde vi! hundar, vindruvsklasar...
svärd och grejer med men det fick vi inte med här :P

chokladen från lund jag fick från ann-len. ASGOD!
den var rätt mosad dock... och bilden blev dålig... xP