fredag 31 december 2010

Nyårsafton – sayonara, 2010

Nyårsafton. Klockan är snart 11 på förmiddagen. Mina föräldrar och lillasyster är och åker runt till massa släktingar. Jag har just kommit hem från en promenad som bjöd på en överaskning: snö! Det blåser värsta snöstormen ute nu, vilket förmodligen innebär att om det fortsätter snöa så det lägger sig kommer Hamamatsu vara rätt panikslaget över nyår. Ni vet hur skåne inte kan hantera snö? Tänk er det fast mycket MYCKET värre! Undrar om de ens går ut när det snöar här... undrar om bussarna går...

Jag har tagit beslutet att börja motionera mer! Får se vart det leder, för jag har ingen aning om hur och vad och när... till en början tänker jag försöka promenera. Men det kan bli svårt att ha tid till det när skolan börjar.

Iaf. 2010 är snart över. Året har varit typ grymt bra: Det började på stensunds nyårskurs, på våren hade vi en absolut asbra föreställning med cirkus minimax, jag fick hålla i basic på vårkursen, på sommaren fick jag ta körkort, jobba på cirkusskolan, åka på midsommar på Stensund, riksläger på stensund, mera cirkusskola... och sen flytta till japan och ha ett fantastiskt spännande äventyr här. Är inte det typ bäst?

2011 kommer enligt mina planeringar att bjuda på massa skoj: fortsatta äventyr i japan som förhoppningsvis innefattar en resa till tokyo, cirque du soleil på tokyo disneyland, massa sightseeing i Hamamatsu, en stor festival i maj, titta på sakuraträd, skola, familj och vardagsmat mm. Och när jag kommer hem till Sverige blir det sommar med Lerdala, midsommar, rix... till hösten en höstkurs, megahelg och sen ska banne mig året avslutas på Stensund!

Så med det: Tack alla som stöttat mig och gjort mitt 2010 till ett grymt bra år! Känn er älskade och saknade!<3<3

Gott Nytt År!!^^

torsdag 30 december 2010

Slutet på året

Det förbereds för nyår. Det innebär storstädning. Idag har alla hjälpts åt att plocka iordning, damsuga och vaxa hela golvet (?!). Och vi är inte klara ännu. Vilket mest beror på att min familj är SEG vad det gäller allt. Vi lämnar alltid huset en halvtimma senare än tänkt, vika tvätt för 5 pers tar 3 timmar även om 3 pers hjälps åt... ni kan ju föreställa er hur lång tid det tar att städa hela huset!
Åsså var vi ju tvugna att åka och tvätta en grav, handla mat, skjutsa lillasyster till kvällsskola... ja. Haha xD

Men snart är det nyår, vilket innebär nyårssoba, mochi, templevisit och grejer!

Förresten var jag på min första dag på frisersalongen igår. Jag kände mig grymt vilsen där inne!! Men så är det väl jämt på nya ställen. Skjyst personal (3 pers), mysigt ställe. Kommer nog kunna trivas där när jag lärt mig grejer!

Min lillasyster, del 2:
Min lillasyster går på kvällsskola 2 ggr i veckan, peianolektioner, kalligrafilektioner, skridskolektioner, gymnastiklektioner och har gått på fotboll också. Hon är alltid med på massa grejer men lyckas aldrig lära sig nånting speciellt bra. Som tur är är hon glad ändå där hon hoppar/åker/springer runt. Till och med kalligrafi tycker hon är roligt, även om plugga är dötrist.
Min lillasyster vill alltid göra som jag. Det visste jag. Men idag fick jag kommentaren av mina värdföräldrar att "Lillasyster blir alltid 'high-tension' när josefin kommer hem". Dessutom hjälpte vanligtvis ovilliga lillasyster till med städningen allt vad hon hade idag, när hon fick vara med mig. Och jag blir så glad att även mamma och pappa inser detta!^^

Farfar är senil och pappa är trött på honom. Farfar har börjat kosta pengar för familjen och mamma ojar sig lite för det. "Nu när vi har josefin här nu också..." säger hon. Då får jag lite skuldkänslor.

Men iaf, vinterlovet är famlije-tid och vi har himla kul. Jag älskar dem! Inte alltid, inte allt, men dom e goa!^^

Nyårskursen... jag vill att den ska vara över så jag inte behöver tänka på den mer. Men det är inte så tungt som jag trodde det skulle vara, att inte vara där. Måste bero på att jag har det rätt himla bra!

Och så kan jag påminna er om att jag har nyår 8 timmar tidigare än er. dvs mitt 2010 blir kortare än erat och mitt 2011 blir längre. Varför det är nåt att skryta med vet jag inte xD

Men ja, gonatt och Gott Nytt År i förväg!!
Jyane ;)

P.S. Nästa år är kaninens år. Det innebär kaniner överallt! (=kaninprylar överallt)

tisdag 28 december 2010

Lillasyster

Har insett att jag bara måste ha ett inlägg tillägnat min lillasyster. Hon är så underbar, mysig, bullrig, envis, djävulsk, smal, korkad, smart och bäst.

Min lillasyster är 10 år. Hon går i fyran och är rätt liten och spinkig för sin ålder. Vilket jag tror beror på att hon äter för lite mat och för mycket sötsaker. Hon orkar inte med en hel måltid, helt enkelt för att hon inte känner för att äta speciellt länge. Mina värdföräldrar tror att hon inte kan äta så mycket, och är ofta rädda för att hon ska äta för mycket och spy. Hm. Men de försöker få henne att äta mer! Bra, föräldrar! Men jag tycker hon får äta för mycket klubbor, dricka för mycket saft och tugga för mycket tuggummi. Och alla "mellanmål" betstår av kakor, tårta, chips eller donuts. Hon kommer få dåliga tänder!! xO

Min lillasyster har kort hår och är rätt pojkig av sig, vilket gör att folk tar henne för en pojke ibland. Men hon säger inte ifrån, utan går senare och berättar halvt skrattande, halvt tjurande, för sina föräldrar att hon blev kallad pojke.

Min lillasyster har en enorm samling pennor, suddgummin, pennfack, linjaler och allt sånt där som hon gillar att plocka med och låna ut till mig. Obs: ENORM samling!

Min lillasyster blir inte arg över mycket. Hon blir inte sur om man använder hennes suddgummi, säger till henne att vara tyst när man pluggar eller ens för att man säger att man inte har tid att leka med henne. Men det finns vissa saker som lillasyster bara inte tål. T.ex. när hon inte hittar sin penna/bok/nyckelring eller liknande. Det blir katastrof och hon vägrar erkänna att hon tappat bort den, utan tror fullt ut på att den flyttat på sig av sig själv, eventuellt att någon annan tagit den. Och hon storgråter och skriker, och blir glad så fort prylen kommer fram.
En annan riktigt svår sak är läxorna. Hon vill verkligen inte göra dem, men hon har inget annat val. Och hon gör dem klagande, hela tiden pratande om hur långt hon har kvar. Om hon gör fel och pappa försöker hjälpa skriker hon och gapar och gråter att hon inte alls har fel. Hon tjatar på pappa att han ska skriva 100/100 poäng fastän hon hade fel på en fråga. Och det är inte henne det är fel på, det är systemet hon lär sig på. Hon finner inget roligt i läxan och allt som betyder något är poängen. Enligt systemet. Hennes föräldrar försöker få henne att vilja lära sig men det går inget vidare.
Att hjälpa till med att plocka undan på bordet, duka eller baka bröd gör hon bara slarvigt och vilt klagande.

Min lillasyster älskar att ivrigt berätta historier om vad som hänt i skolan, hos en kompis eller liknande för sina föräldrar och mig. Och det är hackiga historier utan sammanhang eller struktur. Men hon försöker med allt vad hon har!

Denna lillasyster berättade igår i sin berättarstund för sin mamma att hon tycker om mig. Jag hörde detta från övervåningen och blev himla glad. Jo,visst visste jag det redan. Men hon vet om det själv, och hon berättade det för mamma!^-^<3
Så fort lillasyster kommer hem från skolan eller nån annanstans springer hon direkt till mitt rum och berättar historier. Kanske somnar bredvid mig. Kanske vi spelar spel. Kanske jag pluggar och hon sitter bredvid mig och gör allt hon kan för att inte störa men lyckas inte så bra.

På sista tiden har lillasyster börjat vilja göra som jag gör. Vilket blir himla bra. Om jag pluggar, vill hon plugga. Om jag skriver brev, vill hon skriva brev. Ibland pluggar vi kanji tillsammans, ibland lär jag henne skriva brev på engelska, ibland skriver hon brev till sin lärare. En gång lärde jag henne att räkna ut saker på indiskt vis, som mina indiska klasskompisar lärt mig. Mina föräldrar är minst sagt glada över denna entusiasm att lära sig saker.

Ibland blir jag trött på henne. Ibland är jag arg inombords. Men jag älskar henne, och hon älskar mig galet mycket också. Vi är systrar.

En sak som hänt här hemma är att farfar blivit senil. RIKTIGT senil. Det är jobbigt för mina föräldrar nu, så jag tar hand om lillasyster, tvätt mm. Farfar mår bättre i kroppen än innan, men han är virrig. Och... ja, senil!! Sådär senil som är definitionen av senil. Typ så senil.

Förresten har jag läst ut olles bok. Den var asbra!! Ska läsa den igen. Läs den, alla ni som inte gjort det ännu!
Och så är jag galen i "Lost at sea" som jag fick av arne. Har läst den flera gånger. Har min favoritdel i boken:



















Nyårskursen börjar snart, och alla ledare jobbar gärnet för att det ska bli bra. Imorgon åker deltagarna upp och kursen drar igång. Utan mig T.T Ha det bäst och lycka till! Lär er massor och lek massor!! Och glöm inte att jag och shaun finns!>o<
Jyane!^^

P.S. Det är ett GRYMT åskväder här nu, just i denna stund. Men TVn står på, sladdarna till datorerna är i... det är bara jag som blivit paranoid och dragit ur sladden till min. Undrar om de har nåt speciellt över-bra åsknedslags-skydd?

måndag 27 december 2010

En ute-dag i Hamamatsu

Väl hemma i Hamamatsu igen blev den 27:e december en utedag med sonja. Vi gick på stan och köpte saker, ev. Hindrade varandra från att köpa saker, och efter en tur till ”Entetsu's” rooftop kom vi på att vi skulle ta oss upp i Act City's torn, det förmodligen högsta i Hamamatsu.

Det gick sådär. Vi spenderade nästan en timme på att hitta rätt hiss, så länge att vi var tvungna att ta toalettpaus. Och vi kände oss lagom dumma när vi hamnade på 27:e våningen där det bara var massa kontor, och ingen hiss gick högre. Hm, vi tog hissen ner igen och låtsades som om vi aldrig varit där.

Men till slut hittade vi rätt hiss och kom hela vägen upp till ”the observatory” på 45:e våningen. Och det var rätt himla awesome! Stannade där rätt länge, vi ville ju ”titta upp” pengarna som gick åt (500 yen, sjukt värt!).

Vi blir fortfarande grymt stirrade på på gatan. Idag kom en kille som bott i amerika och pratade med oss. Han var läskig. Sen är det den där känslan av att vissa grupper av framför allt ungdomar tystnar när de möter oss. Och sen börjar de prata igen när vi gått förbi... tur att jag vant mig. Men det tar aldrig slut!

Vi kom på den bra idén att vi skulle åka och titta på Fuji-san imorgon. Om det går för sig för familj och bussar och tåg och grejer. Vi har ingen aning om hur långt vi behöver åka! Man ser Fuji-san från Hamamatsu, men vi vill ju liksom se det lite närmare... tänkte vi. Men sonjas familj vill att hon ska storstäda imorgon. Så vi åker nog en annan dag.

Förresten mår jag bra. Jag är inte nere. Jag är glad. Och snart ska jag börja hjälpa till på frisersalongen. Yay!

Nedan kommer bilder från Matsumoto-jou (slott) i Nagano samt bilder från idag.
Jyane!!^^
yan & me & matsumoto-jou

det är en lite creepy känsla över det här stället... tänk kråkljud i bakgrunden..

så här såg det ut inuti, på varje våning. skulle behövas lite färg?

branta trappor. hur gick folk här med kimono??

gammal rustning

utsikten från högst upp

slottet

fint!

jultårta!! två stycken på 4 pers som just ätit lite för mycket kyckling. gaah...>.<

utsikten från taket på en shopping mall idag. man ser stationen med buss-slingan

på taket på denna shopping mall fanns detta. coolt!!

utsikt från 45:e våningen. storartat!!

typ såhär coolt var det.^^

söndag 26 december 2010

Homesickness. Death. Lost at sea

Helt plötsligt kom den, utan förvarning. Tänk att jag skulle få hemlängtan, det hade jag inte trott. Inte på det här sättet iaf.

Låg och skulle sova och min futon var hård och jag hade ätit för mycket och hade lite ont i magen. Men toan luktar tobak så jag ville inte gå dit. Låg och drog ut på det ett bra tag. Jag kände mig så liten och hjälplös, och insåg att jag ville hem. Hem till min värdfamilj.

Ja, jag fick hemlängtan till Hamamatsu, till Hatsuoi. Till min värdfamilj. Till livsstilen jag vant mig vid, till mina värdföräldrar och lillasyster. Och det är rätt coolt när man tänker efter.

Det är inte det att jag inte hade kul i Nagano, jag bara saknade hemma lite. Gick över rätt fort dock.
Vad jag inte visste då var att jag morgonen därefter skulle få åka hem. Ensam, plötsligt.

Jag vaknade kl. 06.30 av att Yan väcker mig. Moster och släkting är inte där. Yan berättar att morbror plötsligt blivit sämre, att han kanske inte klarar sig. Att det inte blir någon skidåkning och att jag nog måste åka hem redan idag. Hon säger förlåt hundra gånger. Fasen, inget att be om ursäkt för!
Äter frukost, och snart ringer Yan sjukhuset igen. Morbror är död.
Sen går allt rätt fort, vi får skjuts av mosters kompis till stationen och köper en biljett hem till mig. Yan förklarar hur jag ska göra för att hitta rätt. Och sen är det byebye nagano.

Med en tung känsla i bröstet åker jag hem. Farfar hemma kollapsade ju för ett tag sen, och nu en morbror som dör i lunginflammation. Människor är ömtåliga. 
Tyngden av livets gång. Det gör ont i mig.

Förresten spenderade jag tågresan hem med att läsa "Lost at sea" - en bok jag fick av Arne i julklapp. Den handlar om en tjej som är 18 och himla förvirrad. Kände igen mig lite.

När jag kommer hem ligger ett paket med olles bok och en frisksporttidning på bordet. Det lyfte upp mig lite. Liksom lillasysters glada rop och den rena luften i huset. Usch, alla mina kläder luktar tobak!

Var på systers skate class ikväll igen. Kallt! Sen har jag ätit lantchips med.
Så är läget, imon åker jag in till stan en sväng med sonja.
Bilder kommer när jag orkar. Jyane!^^

lördag 25 december 2010

What if I could just make the bad things turn into good ones? It would save my whole world.

Igår skypade jag med familjen! Det var julklappsöppning efter kalle anka, och jag och yan var ensamma i mosters lägenhet och hade tråkigt. Så jag var med på julklappsöppningen hemma, nästan. Allt var precis som det brukar vara. Fast claes var där med, ett uppsving tycker jag!

Idag har jag varit på Matsumoto-jou, ett gammalt slott fullt med branta trappor. Det var ascoolt och skitfint! Moster var på sjukhuset med morbror (han har lunginflammation och mår rätt dåligt, han kommer ligga inne minst en vecka) och jag och yan och morbrors dotter (tror jag) åkte till slottet. Imorgon ska vi tre åka skidor och moster ska till sjukhuset igen.

Lägenheten luktar tobaksrök. De är iaf snälla nog att gå undan när de röker, så jag inte typ dör eller nåt. Och det funkar.

Har haft julmiddag: KFC och tårta. Haha xD Gott var det... men jul? Vet jag inte. Det snöade iaf lite idag; mycket små flingor lite då och då, dvs inte så mycket att det lägger sig. Men fick lite nostalgi! :P
Tagga skidor imon!
Jyane!^^

P.S. Var glada åt era hus. Åt sängar. Åt isolering och ventiler. Åt vattentoaletter. Här är det primitivt, men det är coolt hur mysigt och trivsamt det kan vara.

fredag 24 december 2010

Jul!

Då var man framme i Nagano och ätit ramen till julmat! Yeees!!^^
Nu sitter jag och yan och myser i mosters lägenhet. Men något oväntat hände: morbror mådde inte bra, såg väldigt dålig ut. Så de åkte till sjukhuset och vi är ensamma kvar. Verkar inte vara nån fara, men vi vet inte riktigt vad som händer.
Meeen jag tror han helt enkelt borde sluta röka. Det skulle han bli frisk av.

Så vi sitter under ett "kotatsu" (googla på det, det är det bästa som finns! typ..) och äter julklappar. Jag fick ju typ bara godis till julklapp, vilket jag älskar. Tack alla! Det njuter vi av nu!
Sen fick jag en serie-bok (eller vad det nu heter?) av arne med. Det stod "Happy birthday david" på paketet. Jag fyller inte år och heter inte david. Men tack ändå! Boken verkar bra iaf ;)

Idag har jag inhandlat en kofta i ersättning till den som kom bort på skolresan, samt en varm vit mössa med jättestor boll. Skidåkning på G!

Och lite senare blir det skype med familjen hemma. Passar på nu när jag har tillgång till internet! Och det är ju inte helt fel att kunna se lite julgran och julklappsöppning ;)
Jyane! God jul!

mössa

julstämning! iaf nästan.. lägg märke till marabouchokladen på bordet!^^
och frisksportmärket på min hårddisk :P:

24/12. Julaftonsmorgon!

God jul! Om ni nu har det där borta, här är det redan julaftons morgon!

Igår (lillejulafton) var jag på flower park och såg massa ljusslingor och grejer. Rosor som blommade och ett växthus fullt med julstjärnor (läs: blomman). Grymt fint!
Jag var också med lillasyster på girl scouts och samlade in pengar till unicef. Bra grej!

Idag är det julafton. Jag ska leta en ny sjal, köpa en kofta och en halsduk och sen åka till nagano! Blir kul. Jag har inte öppnat några paket ännu, det får vänta tills ikväll. Men ja, det är mest godis alltihop. Precis vad jag önskat mig!! ^o^

Gav julklapparna från min familj till min familj (?) i morse. De blev glada tror jag (man hoppar och skuttar och skriker inte av glädje i japan. Utom lillasyster.). Men de uppskattade det, tror jag. Jag fick en julklapp av dem också; jättefina jongleringsbollar. Vilket innebär att jag har 16 jongleringsbollar liggande i min byrå. Oväntat, men coolt!
Min föräldrar jobbar och lillasyster har skolavslutning idag. En helt vanlig dag :P Jag får värma mat i mikron innan jag sticker till nagano. Där blir det iaf nån form av julfirande!

Förresten har jag fått ”jobb” nu, på en frisersalong. Ska börja efter jul. Vet inte riktigt vad jag kommer göra ännu, men vi får se!

Iaf, god jul på er alla! Och ha en riktigt bra, vintrig, kall jul!^^
Jyane!^^

från flower parks ljusslinge-konstverk


det är december. 

det var sååååå fint!


en sköldpadda gjord av blommor!

allt gjort av blommor. ser ni vad det föreställer?

lagom svårt att ta bilder i mörker. men fint var det!

min julklapp

shaun i sin nya halsduk!
fick den här julklappen av min bror med. bäst!

onsdag 22 december 2010

Lite rapport

Angående das sjal:

Var på posten idag. Fick skriva ett papper om borttappad pryl. Finns en chans att den hittas. Men en mycket större chans att den inte gör det. Och OM den hittas så blir det om typ en månad -_-' 
Så jag föreslår att det inhandlas en ny sjal! Som skickas runt jorden med den gula underbara boken. Om den gamla hittas kan vi ju skicka den med. Eller nåt :P
Vad tycker ni tjejer, ska jag leta efter en bra sjal i nagano nu på lovet?

Angående das organisation:

Ringde vår kontaktperson igår, både jag och sonja pratade med henne om läget med sonjas familj. Hon fattade att det är tufft. Hon ska leta familj i hamamatsu, men det finns en bra i tokyo som kan ta emot henne. Så vi får se vad som händer.

Angående das läge just nu:

Det var avslutning idag. Vi fick våra väskor inspekterade av nån anledning. Sen pratade rektorn om bra och dåliga människor, vilket jag tyckte var dumt. Sen var det slut. Hejjdå klassen och ses nästa år!^^
På julafton tar jag tåget till nagano för lite omväxling. Yay! Imorgon kanske jag åker till en frisör angående det där med att hjälpa till där som jag nämnde för en månad sen. Yay!

Och jag längtar redan tillbaka till skolan. På det som är kvar av lovet när jag kommer hem från nagano ska jag hitta på nåt kul! Kanske åka och se fuji-san?
Jyane!

julmat från julfirandet med lillasyster

julgran

från idrottsdagen. söta vi är <3

detta var vår klädsel. kallt. jag och aman under en dodgeballmatch.
(världens bästa bild?)

erika, shaun och jag<3<3

måndag 20 december 2010

Ett varv runt jorden... en svår resa

Kära vänner som delat mycket kärlek och tankar genom sjalen som rest nästan världens alla hörn. Jag fick ett paket idag, men kärlek och julklappar från Sverige. Och jag beklagar att meddela att sjalen, den underbara sjalen, inte nådde hela varvet runt jorden.

I förtvivlan slet jag upp julklapparna som kom med i kuvertet, för att finna choklad, skumtomtar och svenska lantchips, något jag skulle blivit väldigt glad åt i vanliga fall. Men det jag väntat på, det som vi alla kramat, burit om halsen och skrivit lite visa ord på, fanns inte någonstans. Pennan är också på villovägar.

Så nu sitter jag här och läser i den gula boken om vad folk varit med om och är ledsen. Ska glufsa i mig mellins choklad ikväll. Resten ska jag gömma, öppna igen på julafton och låtsas att jag inte vet vad det är.

Så vad sjutton gör vi nu?
1. Issa: KOLLA om sjal och penna är kvar i sverige!!!
2. Om de inte är det - ska jag gå till posten i japan och försöka förklara att något viktigt gått förlorat på vägen?
3. Om det inte hjälper - ska jag köpa en ny sjal?

Faktum är att paketet var lite öppnat. Tog posten ut sjal och penna för att de inte tyckte det var lämpligt att ta in i japan? Eller föll det ut när paketet gick sönder? Tycker den lilla boken borde fallit först i så fall.
Fattar inte. Kommentera. Om ni vill ha svar fort - telefonmaila mig!
josefinsahlberg@softbank.ne.jp

2 inlägg på en halvtimme. Najs x/
Jyane....T.T

Idrottsdag igen!

Det är den 20:e december. Jag har idag haft idrottsdag. Utomhus.

Det var turnering i fotboll, basket, softball och dodgeball. Jag var med på basket och dodgeball (btw, dodgeball var askul! Fast jag blev träffad rätt hårt i magen och tappade andan... :P). Allt utom basketen var utomhus, dvs vi FRÖS! På med massa lager tjöjor, halsduk och vantar. Men vi var tvungna att ha shorts på oss när vi spelade. Av nån dum anledning som jag inte fattade. Kanske för att tvinga folk att röra på sig? Vet inte. Vi fick iaf ha långärmat på oss under klass-t-shirten.

När jag inte spelade basket och dodgeball stickade jag en halsduk till shaun i samma färg som hans nya mössa som inte är färdig ännu. Galet söt blev han!

Kul var det! Nu är jag hemma, där det är någorlunda varmt. Glad att jag rört på mig lite idag för en gång skull. Var faktiskt på en promenad i fredags med iofs. Ca 40 min, och jag fick träningsverk i fotlederna. Inte bra...

Till alla som tycker mitt förra blogginlägg tyder på tuffa tider: Nejdå. Jag har det bara bra. Förtydligande: Jag har det bara bra. Det har inte Sonja. Har inte fått tag på vår kontaktperson än (suuuurprise!) så vi ska ringa imorgon. Men ärligt talat vet jag inte om nåt kommer bli bättre. Hon har det jobbigt hos sin värdfamilj och det finns ingen annan i närheten hon kan byta till. Hon vill absolut inte flytta så hon behöver byta skola. Och om vår kontaktperson ringer för att prata med hennes familj kanske de får för sig att sluta vara värdfamilj. Då ligger sonja illa ute.

Inte kul. Men vad annars kan man göra?

För att klaga ännu lite mer på organisationerna: Rasmus blev lovad tt han skulle ha en familj innan december. Han är fortfarande kvar på dormitories och har ingen aning om när han kommer därifrån. Eller ens om han kommer få nån. Eller ens om organisationen kommer betala dormitories åt honom som de sade, eller om det kommer en fet räkning till honom till våren. Fasen vad taskigt. Men som sagt, vi har ingen aning om vad som händer, inte vad det gäller någonting. Vore ju kul att få veta nåt kanske. Om det liksom är oss det gäller... Bara en tanke...-_-'

Imorgon är det storstädning av hela skolan. ”Yay!”
På onsdag är det skolavslutning. ”Yay!”

Sen är det jullov! YAY! Nagano blir det. Sen vet jag inte. Funderar på att åka och se Fuji-san. Det vill jag. Men jag vet inte. Det är ju nyår och grejer med.

Lånade ut min kamera till en kompis så hon kan få mina bilder från skolresan. Så jag kan inte ta nån bild på supersöta shaun i ny halsduk! >.< Det får vänta.

Jyane!^^

söndag 19 december 2010

Det där som man inte får veta

Ja, saker göms för oss utbyteselever. I vissa fall tror jag visst att det är bäst så. Men det blir en desto jobbigare känsla när man får reda på saker från annat håll.

Den första grejen fick jag veta för ett par månader sen. När jag precis kom till japan fick vi hör att tjejen från norge ”cancelled”, så hon kom inte. Nån månad senare pratade med min värdmamma, och fick höra en annan historia. Min värdmamma fick välja mellan två utbyteselever: mig och tjejen från norge. Min värdfamilj har haft en annan tjej från norge, men bara i tre dagar, så hon tänkte att det vore kul att ha en tjej från norge under en längre tid. Men då sa organisationen att de gärna ville att de skulle ta mig, eftersom jag är vegeterian och min familj har principen att ”we can host anyone”. Så de fick ta mig. Och vad hände med den norska tjejen? Jo, de hittade ingen familj till henne. Så hon fick inte åka.
Det lade sig tungt över bröstet. För både mig och min värdmamma.

Häromveckan fick jag veta nåt annat. Min ansökan jag spenderade dag och natt i en vecka att få ihop, alla frågor jag svarade på, mitt personliga brev på japanska, mitt bildkollage... inget av det har min värdfamilj sett. Det de fick var ett papper med ålder, namn och yrke på mina föräldrar och mina ”hobbies”. Inte ens en bild på mitt ansikte, trots att jag skickade åtta ”smiling headshots” till explorius.

Och jag tänker: vafasen? Vaddå ”familjen väljer sin elev”? De får ingen information om eleven alls och det var organisationen som sade åt min familj vilken elev de skulle få. Visst, jag är grymt glad att jag fick åka, men på grund av mig fick inte tjejen från norge komma. Jag vill inte ens tänka på hur dålig jag mått om det var jag som inte fick åka. Och jag fick inte veta alls vad familjen hade fått och inte fått. Hade jag vetat att de inte ens fått en bild hade jag skickat en till dem när jag skickade ett brev till dem. När det var bestämt vilken familj jag skulle till skickade jag ett brev, och jag antog när jag skrev det att de hade läst mitt förra brev och sett mitt collage. Men nehe.
Och inget av detta fick jag givetvis inte veta. Klart jag inte fick, det går ju emot allt de lovat. Och visst, i år är ett jobbigt år, de hittar inga familjer och inga skolor. Men det är mycket värre att få reda på saker från annat håll än att få en förklaring och en ursäkt; en typ ”i år är det såhär, och därför har det blivit såhär och såhär och vi har löst det på det här sättet”. Fast med så mycket pengar på spel kan de inte göra fel, det får inte bli konstigt. Så de håller tyst och låtsas som om allt är som vanligt.

- Känns det som. Det kanske inte alls är såhär, men det är så det verkar. Och det kanske är lika bra att hålla tyst om såna saker, så inte massa föräldrar får nippran, blir nervösa för sina älskade små barn och klagar i onödan. Men det är jobbigt för oss, som känner att vi inte kan lite på den enda personen vi har att vända oss till om något går snett.

Annars är det där med organisationer... explorius lovade mycket mer personlig service än andra organisationer, och de berättade massor om hur ansökningsprocessen gör till. Men när man väl är på plats kvittar det vilken organisation man åkt med. Det är inte explorius som är på plats här, det är en annan organisation. Tjejen från finland som åkte med sts har samma kontaktperson som jag. Och den personen bor i tokyo, inte i hamamatsu. Hon svarar inte jätteofta på sin telefon, och är långsam med att ringa tillbaka. Och det får man leva med, man kan inte ändra på något. Och förresten har man alltid den där känslan att om man klagar är man dödens. Typ.

För övrigt har sonja det svintufft. På riktigt. Jag ska hjälpa henne att ringa vår kontaktperson imorgon. Förmodligen kommer det inte hjälpa. Men det är det enda vi kan göra.

Bara lite varningstext till blivande utbyteselever. Det blir inte som folk lovar! Och det får man leva med!

Iaf, helgen var bra, jag var med på ett jul-firande med lillasysters ”girl scouts” igår och fick hålla ett litet tal om sverige och visa jonglering och diabolo. Det var mys! Idag var jag på skolan bredvid våran igen för matlagningsdagen. Fast idag lagade vi inte mat, vi spelade bingo och vann saker, sen åt vi mat som någon stackare fått laga till igår kväll. På bingot vann jag vykort, godis, schampo-flaska och en kalender. Yay! Sen åkte vi på oiscas ”charity dance show”. Skolans dansklubb och massa andra dansare uppträdde. En känd person dansade också, men han var skum och inte så imponerade... på kvällen var vi på lillasysters skate class. Hon är söt, trillar hela tiden och lyssnar inte ett dugg på vad instruktören säger. Nu är vi hemma och hon gråter för att hon inte hittar sina strumpor. Och hon skriker. Det är katastrof.

Med julfirandet med barn samt skridskolektionen kan jag jämföra med andra japanska barn. Och ja, lillasyster har nånting. Det stör inte mig, men det märks. Och det känns som om mina värdföräldrar inte vet riktigt hur de ska handskas med henne.

Meeen, hörni! Snart julafton!
Jyane!^^

fredag 17 december 2010

Till den typ bästa storebrorsan i världen

Idag är det den 17:e december. Det innebär att min storebror hemma i Sverige fyller 26 år, och därmed inte är barn nånstans längre. Nästan.

Tack för att du finns och för att du är bäst!<3
Grattis! (^^)

P.S. Varför har jag inte alls många bilder på oss två? Eller hittar jag bara inte nån just nu? Synd att jag inte har några riktigt gamla bilder på min dator. Men här kommer lite minnen:

Syskonskaran. Var ett tag sen. Fast ändå inte.

På vår cirkusrelaterade spontantrip som resulterade i "bekantskap"
med känd person

Arne när han var liten. Eller?

Många såna här studer har vi haft. Förresten fattar jag inte min nya dator... :P

Ni är bäst båda två, det vet ni!

torsdag 16 december 2010

Och rätt som det är har det gått tre månader...

Det skrivs rapport och förbereds redovisning av resan i skolan varje dag. På lördag ska det vara färdigt och på måndag har vi idrottsdag. På onsdag är det skolavslutning, vilket förmodligen innebär alldeles för långa tal som man måste stå och se ut som om man lyssnar på. Ser inte jättemycket fram emot det...

Sen är det lov, och jag ska till nagano. Det kommer nog bli grymt kul, men den 27:e kommer jag tillbaka och är ledig... och vad ska jag hitta på då? Hm, skolan börjar den 10:e igen, den 8:e ska vi till ett toyota-museum med familjen. Annars har jag inga planer alls, men jag åker väl nånstans hoppas jag! Kommer sakna skolan dock, gillar ju den.. >.<
Just det! De japanska eleverna är tillbaka och är rätt solbrända. De verkar ha haft jättekul och har varit tvungna att prata engelska med sina värdfamiljer och nya kompisar i filippinerna och indonesien. De kommer till mig och säger ”nu förstår jag hur det måste vara för dig! Det är jättesvårt att lära sig ett nytt språk!” Det är gulligt av dem. Och det är lite livligare på tvåornas våning nu när alla är hemma igen.
Just nu har vi fortfarande ”self-studies”, eller ja, vi skriver ju rapport och grejer, uppdelade beroende på vart vi åkte på skolresan. Men läraren är där hela tiden så vi kan inte spela kort eller sticka halsdukar eller vika pappersflygplan... Vilket är rätt självklart! Men det är lite surt >.<

Jag har insett en lite jobbig sak: Jag vill ut och röra på mig!! Och det är inte så himla lätt, för jag har absolut ingen tid till det. Usch, jag känner mig så lat, jamenar jag cyklar inte ens till skolan, så den enda motionen jag får är när jag går till och från busshållsplatsen. Dvs ingen alls.
Detta måste lösas! Men hur? Om jag säger: ”jag tror jag vill ut och jogga lite” så kommer familjen utbrista: ”jaa, du kan ställa upp i maratontävlingen till våren tillsammans med lillasyster!” Det vill jag inte. Om jag säger: ”jag tänkte gå på en promenad” så kommer säkert lillasyster hänga med och vi kommer gå väldigt långsamt en kort kort stund. Cykla vill jag inte göra, för cykeln är för liten för mig och det är assvårt att cykla på den. Förresten har jag ju inte tid. Och om jag har det är det ca 30 min, under vilka det vore skönt att vila, göra läxor eller skriva blogg. Och helgerna är jag oftast ganska upptagen på. HMMMM... Meeen jag får väl hitta nåt sätt. Typ gå på en promenad när lillasyster är på kvällskola eller nåt. Nånting borde jag ju kunna hitta på!

För övrigt älskar lillasyster mig. Vilket är skönt. Men hon lämnar mig aldrig i fred... vilket är helt normalt för en lillasyster, men det är ju lite jobbigt. Och sen inser jag mer och mer hur hon har ”nånting”... hur man nu säger... Hon inte bara bryter ihop så fort nåt inte är som det ska, hon har svårt att bygga upp meningar. Det är inte bara jag som inte alltid fattar vad hon säger. Ibland utbrister hon ett ord och alla frågar ”vad?” och då säger hon ett till ord som tydligen ska förklara vad hon menar. Och man får fråga ut henne tills hon tvingas sätta ihop en vettig mening, vilket är ganska svårt för henne. 3-åriga lillkusinen säger vettigare meningar.
Fast så illa är det inte, man skulle inte märka det om man inte var tillsammans med henne varje dag och hörde hennes flummiga historier om vad som hänt i skolan. Det är skönt att hon iaf försöker berätta saker. Väldigt många, väldigt konstiga historier...

Jag kan inte räkna i huvet! Alla här kan ställa upp svåra divisioner och räkna ut, till och med mamma. Jag kan inte räkna nåt i huvet alls, gångertabellen är det enda som sitter kvar sen lågstadiet. Resten behöver jag miniräknare till. Kommer inte ihåg liggande stolen eller vad sjutton det nu är man räknar ut saker med. Vilket japanerna tycker är väldigt konstigt. Och ja, vi svenskar är rätt bekväma av oss. Fram med mobilen bara, så löser sig allt! Och om inte den funkar har vi ju vår high-tech miniräknare. Vi behöver inte tänka!

På lördag efter skolan ska jag åka med på en christmas event av nåt slag med ”girl scouts” som min lillasyster är med i. Och jag ska berätta om sverige och visa diabolo. Hehe. Det blir nog kul!^^

Japp, så är läget. Nu ska jag sova!^^
Jyane!

tisdag 14 december 2010

En slapp dag

Hehe idag åkte jag till skolan som vanligt. Men hoppsan! Vi var lediga idag!

Vi skulle skriva våran skolrese-rapport idag. Men den hade blivit flyttad till imon. Så jag och killen från usa kom till skolan och insåg att vi gjort en miss. Lärarens kommentar till detta: Ni e korkade. Men nu när ni e här kan ni ju ta och skriva eran rapport.

Så det fick vi göra. Satt till 12 och skrev en A3-sida (=halva rapporten) på japanska, sen sa vi till läraren att vi var trötta och ville hem. Det fick vi. Resten av rapporten skrev jag hemma med lillasyster bredvid mig. Det är fantastiskt hur hon får skolarbete att gå så enormt mycket långsammare! Tror jag varit klar en timma tidigare om hon inte varit där. Meeeen hon förgyller vardagen lite. Och hon är min lillasyster <3

Så dagen var slapp och go. Ni anar inte vad skönt det är att komma hem sådär kl 2 när det fortfarande är ljust ute, när man är van vid att komma hem typ kl 6. Så himla gött!!

Idag fick jag ett paket från världens bästa storebror!! Har inte öppnat det än, för det verkar vara en julklapp... Samlar på paket jag får från sverige så jag kan få lite julklappskänsla på julafton! Fick ett brev med nåt litet från värdens bästa storasyster igår med, som jag såklart lade i min juklappshög! Idag fick jag brev från mor och far med lite bilder på snön. Lillasyster var imponerad över allt det vita! Och hon insisterar med att man inte alls kan åka skridskor på en sjö! Det får man inte!

Än en gång skrattar vi allihop åt vad många brev jag får. Det är mysigt!^^ Skriv gärna!

Jul om drygt en vecka, och alla löven har ej fallit från träden ännu... vintern får skynda sig lite tycker man!
Eller ska den det?

Iaf, här kommer en bild eller två från das skolresa.
jyane!^^


maten första kvällen. den var.... sådär...



the gang! nästan alla..

söndag 12 december 2010

DAS skolresa!

I onsdags bar det av mot Nara och Kyoto för tempel-tittnings-skolresa. Alldeles för tidigt på morgonen höll jag mitt korta, korta tal för lärarna och sen bar det av med buss. Kom fram tre timmar senare och gick runt lite runt ett tempel. Sen köpte vi souvernirer och åkte sen till nästa tempel. Gick runt där lite, köpte souvernirer och sen åkte vi till nästa tempel. Och så fortsatte det både onsdag och torsdag.

Templen var asfina och ascoola och det var stenkul att gå omkring där! Såg verkligen massa platser jag velat se. Sjukt fina ställen! Men det bästa var ju ändå kvällarna på hotellen. Asså resan är rätt himla dyr; 50 000 yen för alltihop. Och man fattar att det är dyrt, med de hotellen! Fick ingen bra bild på ett hotell, men galet vad lyx! Bufféer och hotellfrukost, asstora rum med värsta sängarna, jättebad i japan-stil... NAJS! En grej som e lite ironisk är att vi inte fick dricka alkohol (såklart), men det går ju inte direkt att stoppa när det finns vending machines med öl på varje våning... jag drack ju inte, men det var det många som gjorde. Såklart, vad gör en grupp ungdomar i en sån situation!? Och sen fanns det en annan regel: tjejer får inte gå in i killars rum, killar får inte gå in i tjejers. Oookej, ofta man kan förhindra det? xD Den regeln skulle aldrig finnas i sverige, och även om den gjorde det skulle ingen bry sig. Det gjorde ingen här heller, dock gömde sig folk när det knackade på dörren, ifall det skulle vara en lärare. Sen fick vi ju inte lämna hotellet alls utom för att gå till en convienience store, och de tog tiden hur länge vi var borta. Till mångas förtret, då de vanligtvis inte kan lämna dormitoriet utan skoluniform och måste vara tillbaka kl 17.30. När de äntligen kommer därifrån vill de ut på pubar och grejer. Eller bara ut, vart som helst. Vilket är rätt sjukt förståeligt. Dormitories är the very definition of japansk diciplin = grymt strikt. Man kan inte göra nånting.
Men det var rätt himla kul att leka på hotellet med! Vad gjorde vi? Inte så mycket. spelade kort (jag lärde ut bonka bäver och fick blåmärken på handen), pratade, var konstiga. Det är rätt gött att kunna vara det. Kompisar är bra att ha. Men en familj är skönt att ha med, det insåg jag när jag kom hem. Att jag varit saknad. Att jag saknat dem. Att jag var hemma. Det är rätt coolt. Men det är gött att ha en gräns med, att ha både kompisar och familj. Att man kan vara både här och där, att man kan få vara sig själv på olika sätt. Rätt självklart egentligen, har bara inte märkt det så tydligt innan.

Har saknat att ha nära till många, att göra dumma saker, att prata strunt och leka lekar. Det blev jag påmind om på resan, och jag saknar frisksport. Har verkligen grymt kul här, men jag inser mer och mer vad jag älskar mest i världen. Och jag tänker vilken grym tur jag har som har hittat det där i mitt liv som jag verkligen brinner för. Hemlängtan? Inte ett dugg! Jag vill inte alls hem, men jag är glad att jag ska hem om ett år och inte om tre. Kommer ju bli grymt tufft att skiljas från allt och alla här iofs, men det ska bli skönt att få tillbaka allt jag har hemma.

Så nu är resan över, och de japanska eleverna har kommit tillbaka från sin skolresa med. Har inte sett dem ännu dock, men de ska tydligen vara rätt grymt solbrända. Indonesien och Filippinerna, galet varmt! Men tro inte att de var på nån cypern-resa, oh nej! De jobbade mycket, planterade träd och grejer. Jobbade på fälten. Inte så mycket sightseeing som vi utländska elever. Haha.

Igår var jag på en ”matsuri” - nån barn-event, oisca-elever hjälpte till lite där. Jag sprang omkring i ett klassrum och förklarade för barn (på japanska) hur man gjorde en snurr-pryl, hämtade färgpennor, snören och mjölkkartonger. Pyssel med barn, det är rätt mysigt. Grymt crowded dock, och med rätt lata skolungdomar fick jag som gick in för det göra rätt mycket jobb. Var kul dock, prata med barn lite. Gillar det, tur att jag har lillasyster och hennes kompisar.

Idag (söndag) var det hemmadag som gällde, passa småkusinerna då deras föräldrar var borta. Fast jag somnade efter frukosten och sov till kl 12. Så det blev bara nån timmas barn-passning. Hehe. På eftermiddagen åkte vi till ett ”blivande hus” och plockade ”mochi”. Svårt att förklara... men det var kul!
Imorgon drar jag till en shopping mall med Yan, ska köpa en ny kofta då den jag köpte för två veckor sen ligger kvar på ett hotell i Kyoto... På tisdag är det skola igen och vi ska skriva en rapport om skolresan. Förmodligen på japanska. Haha, det kommer aldrig gå! xD

Bilder kommer här nere, lägger nog upp lite fler i veckan för jag hinner inte ladda upp så många nu. enjoy!
jyane!^^
shaun var med

me & shaun. e vi söta eller

Lägg till bildtext



rådjur gick fritt i parken i Nara

... och de gillade shaun

puss!

de härmar buddah-statyn som jag inte fick en bra bild av..
men som var grymt stor!

jag ville klättra i den här!!!!



jag och guldtemplet